En eftermiddag i december när Viktor Arnell skulle hämta barnen, greps han av polis i Rinkeby centrum. I förra veckan var han kallad till förhör, men dagen innan ringde polisen och sade att ärendet var nedlagt.
– Det var en lättnad, säger han.
Den där eftermiddagen, när Viktor precis kommit hem från jobbet, greps han av fyra civilklädda poliser utanför tunnelbanan och fördes iväg i bil. På polisstationen fick han lämna urinprov och anklagades för både narkotikabrott och våldsamt motstånd.
– Jag har varit orolig, visste att provsvaren skulle vara negativa eftersom allt var påhittat, men jag var ju misstänkt för våldsamt motstånd också och då är det polisernas ord mot mina. Advokaten som jag kontaktade sade att det kunde ta tid att få provsvar också.
När polisen ringde och sade att ärendet var nedlagt frågade Viktor om det berodde på att de studerat övervakningsbilderna. De försökte beskriva hur ”våldsam och narkotikapåverkad” jag var
– Då medgav hon det, och att det inte verkade så våldsamt, men i utredningen, som jag fått ut nu, beskriver poliserna i sina rapporter hur jag varit synbart narkotikapåverkad och gjort stort motstånd. Några av poliserna nämner faktiskt också att de plockade fram och hotade mig med el-chockvapen.
I utredningen står det att Viktor avviker i sitt beteende, har glansiga ögon, stora pupiller och är muntorr och uppvarvad.
– De försökte beskriva hur ”våldsam och narkotikapåverkad” jag var och hur jag gjort motstånd och försökt ta mig loss. Om inte kamerorna suttit där hade jag haft fyra poliser som vittnade om hur mycket våld jag använt. Trots att provresultaten visade att det andra brottet också bara var påhittat.
Det är ödets ironi att just Viktor skulle räddas av övervakningskamerorna.
– Ja, jag har engagerat mig mot den övervakningshysteri som pågår. Nu vet jag att kamerorna åtminstone kan skydda oss mot en sak – polisen.
Viktor Arnell har bott i Rinkeby i nio år och har aldrig varit med om något liknande.
– Detta är det otryggaste jag har varit med om i Rinkeby. Det visar hur utsatt man kan vara om polisen bestämt sig för att sätta dit en. Jag förstår också att många andra drabbas mycket värre.
Viktor har begärt att få ut kamerabilderna, men nekats till det.
– Det var bilderna som friade mig. När polisen ville taza mig ropade jag också åt folk att filma och då lät de bli. Det verkar som att vi måste filma polisen för vår egen trygghet.
Kerstin Gustafsson Figueroa
