Vi i Rinkeby Run trodde att gratis fotboll följt av gratis mellanmål och läxläsning för alla låg- och mellanstadieelever skulle vara lika populärt som gratis glass en varm sommardag. Men i fredags gav vi och Enbackskolan upp efter två månader med väldigt få deltagare.
“Ett misslyckande ska kallas ett misslyckande och ett misslyckande är det” sa Carl Bildt för snart 30 år sen. Jämfört med riksbankens misslyckade försök att rädda kronkursen med femhundra procents ränta är läxläsnings-fotbollen i Spånga fotbollshall ett verkligt minimalt misslyckande, men resultatet är detsamma.
Vi har informerat i alla kanaler vi kunde (inklusive Nyhetsbyrån Järva) och som mest hade vi 30 barn som spelade fotboll och åt mellanmål. Men när det var dags för läxläsning så försvann barnen. Där stod Enbackskolans högstadieelever redo att hjälpa till, men när mellanmålet var uppätet försvann barnen fortare än någon kunde säga “banankompott”.
Alla engagerade är lika överraskade
Alla engagerade är lika överraskade. Med fotbollen och mellanmålet ville Rinkeby Run och Enbackskolan toppa barnens koncentration lagom till läxläsningen. Enbackskolan ställde upp med mellanmål och mentorer för barnen, oavsett vilken skola de går i. Ändå floppade det.
Så här efteråt funderar vi på om en läxläsande fotbollsspelare är en självemotsägelse. Om identiteten i att vara fotbollskille gör att läxläsning känns som något man inte gör. Den som har en bättre förklaring får gärna föreslå den.
Så här är det också att organisera idrott. Så länge man håller sig till det som alla andra gör så är risken för magplask minimal. Järva har ingen brist på fotbollslag för pojkar som tror att de ska bli nästa Zlatan eller Isak. Det är svårt att hålla räkningen på alla lag, men för pojkar som inte klarar av att hålla bollen i luften 20 gånger är det svårare att hitta ett lag. För flickor är det ännu svårare. Majoriteten av Järvas fotbollsklubbar pratar om att starta tjejlag, men det är hittills bara Kista SC och Spånga IS som har lyckats.
Poängen är att vi måste misslyckas ibland. Om vi inte gör det så blir vi som torghandlarna du ser i fattigare länder. Stånd efter stånd som allihop säljer exakt samma saker. På en marknad där alla andra säljer apelsiner så är det en större risk att sälja bananer, men då bidrar du till utbudet. Då gör du mer nytta. Därför är det värt att misslyckas ibland.
Mårten Westberg, Rinkeby Run
