Vi har bott i Sverige i fem år. Jag och mina syskon har gått i skolan, fått vänner, lärt oss språket och drömt om vår framtid här. Men vi vet inte om vi kommer att bygga vår framtid här.
Vi har väntat på beslut från domstolen i två år, men inte fått något svar. Vi vet inte än var vi hör hemma fast vi har bott här i så många år och lämnat vårt hemland. Vi har blivit vana att bo i Sverige.
Livet går vidare men vi hör ingenstans. Jag och mina syskon vill leva våra liv som andra ungdomar – ha drömmar och leva utan att tänka på sådant. Men hur kan man planera sitt liv om man inte ens vet om man får stanna i landet? Den ovissheten påverkar oss varje dag. Vi diskuterar det ofta hemma. Vi har blivit trötta, ledsna och oroliga. Jag ser hur det påverkar mina syskon. Jag och mina syskon vill leva som andra ungdomar, med trygghet och hopp.
Det finns andra som oss, som är fast mellan två länder. Vi är inte ensamma med det här. De vet inte var de hör hemma. Vår framtid hänger i luften och det är dags att någon ser det.
Fast mellan två länder
