Två decennier efter att planerna på en begravningsplats i Järva började konkretiseras finns den nu på plats.
– Det är jättebra. Det här är en trygg plats med mycket natur, sade fader Nuamat Allah Dabbag, präst i S:ta Maria syrisk ortodoxa kyrka i Tensta.
Den nybyggda ceremonibyggnaden var fullsatt när Olle Burell (S), ordförande i kommunfullmäktige, invigningstalade. Han, liksom flera andra av de närvarande politikerna, betonade begravningsplatsens många funktioner och öppenhet.
– Det här är ett rum för alla religioner och livsåskådningar. Människor kommer att komma hit för att besöka och minnas sina anhöriga, och för att träna trappträning för att få en snygg rumpa. Det här är en plats för alla.
Trappan i fråga benämndes av kyrkogårdsförvaltningens chef Svante Borg som ”stairway to heaven”. Begravningsplatsen är ritad med stockholmarnas hälsa i åtanke och ska även främja biologisk mångfald. Ande, kropp och miljö i symbios.
Begravningsplatsen ska tas i bruk under oktober månad
Svante Borg pratade också om de många utmaningar som begravningsplatsen stött på under de nästan 20 år som projektet funnits i olika stadier. Det har varit problem med den invasiva arten jättebjörnloka, felkonstruktioner av byggnaderna som behövt åtgärdas, intensiva protester från dem som velat bevara parken som den var och inte minst pandemin.
Slutnotan landar på 465 miljoner kronor och för det ska Järva få 9000 nya gravplatser i första etappen och sammanlagt dubbelt så många när hela bygget är klart. Därtill kommer en minneslund och två askgravlundar. Begravningsplatsen ska enligt kyrkogårdsförvaltningen tas i bruk under oktober månad.
Efter samlingen i ceremonibyggnaden minglade politiker, tjänstemän och företrädare för olika religiösa församlingar i höstsolen. Stockholms stads bostads- och fastighetsborgarråd, Clara Lindblom (V) höll ett tal utifrån personliga erfarenheter om platsens betydelse.
Det är hit man kommer för att röra på sig och hämta andan
– Jag har mitt barndomshem tio minuter härifrån. Det är här man promenerar med barnvagn, som min mamma gjorde med mig i mitten av 1980-talet, det är här barnen cyklar förbi på väg till Järvabadet och det är hit man kommer för att röra på sig och hämta andan. Det räcker med att passera Granholmstoppen och blicka ut över åkrarna för att glömma att man befinner sig i en storstad.
Därefter överräckte Svante Borg en spade till kyrkogårdsförvaltningens enhetschef Christer Wallin, eftersom det är han som slutgiltigt kommer ta platsen från bygge till begravningsplats.
Hundra meter därifrån, vid infarten till ceremonibyggnaden hölls under tiden en tyst protest mot begravningsplatsen. Tenstabon Birgitta Söderlund var en av fyra demonstranter som stod med plakat vid vägkanten, noga övervakade av två poliser som fick en lugn start på dagen.
Birgitta menar att området som valts för begravningsplatsen är olämplig av flera skäl och hon köper inte argumenten om att olika typer av aktiviteter kommer att rymmas i parken.
Jag är ledsen att man har förstört den här fantastiska parken
– Det är ju löjligt, vad är det för larv med friluftsliv mellan gravarna? Jag tycker det är oförskämt.
Hon visade sprickor och mörka fläckar på flera byggnaderna och de stora träkonstruktioner som satts upp på platsen.
– Titta, det är redan mögel och fuktskador innan de ens har öppnat. Det är ett skräpbygge. Och hela marken är ett träsk. För mig är det obegripligt hur man kan få för sig att bygga på så instabil grund. Men mest är jag ledsen att man har förstört den här fantastiska parken, sade Birgitta Söderlund.
Clara Lindblom stannade till på väg från invigningen och tackade demonstranterna för att de varit där och för att de skött sig så bra. Men någon diskussion hade hon inte tid med.
– Jag tycker också att de kunde ha valt en annan plats för begravningsplatsen, men nu är den här, sade borgarrådet innan hon skyndade vidare med sin dag.
Anna Nygård
