Författaren Gunilla Lundgren har skrivit många böcker om och med romer. I ett samtal med Jeanette Olsson på Rinkeby bokfestival berättade de om den bok där de genom ord och bilder förmedlar historien om Jeanettes mamma, mormor och gammelmormor.
Tiggare kan ingen vara: Romska kvinnor i fyra generationer (2019) är en vacker bok, med fantastiska bilder från fyra generationer starka kvinnors liv. Från 1800-talet till nutid, från Asien till Latinamerika och Europa. Jeanettes gammelmormor och gammelmorfar tog sig till Latinamerika, där de slog sig ned och fick flera barn.
När han dog, tog hon med sig barnen till familjen i Polen. Det var precis innan andra världskriget började. Många av släktingarna mördades i nazisternas läger. Men några klarade sig undan förintelsen.
– Det är otroligt att de har bevarat och släpat dessa foton mellan världsdelar och länder, säger Gunilla Lundgren.
De handplockade romer från lägren på den tiden
Jeanettes mormor blev änka under kriget, och hade sin mamma och två små barn att försörja. De tog sig till Ungern, som hon tyckte mycket om. Hon tillverkade smycken av material hon hittade, och hon spådde.
– De ungerska kvinnorna älskade att bli spådda, familjen hade det gott efter kriget. Mormor sydde fina kläder till familjen, de gick till fotografen och bilderna använde de som marknadsföring på marknader och liknande för att få kunder som ville veta mer om sin framtid, säger Jeanette Olsson.
Jeanettes mamma hann bli 30 år innan hon gifte sig. Bröllopet hölls på en åker, och en av bilderna i boken är från det tillfället, brudklänningen är alldeles lerig nedtill. Redan när Jeanette låg i magen tog äktenskapet slut.
Vi försökte leva så svenskt vi kunde
Jeanette föddes 1968 i Polen. Det var svåra tider för romer i Polen, och familjen fick upp ögonen för Sverige genom Katarina Taikon. De tog sig till ett flyktingläger i Italien och 1972 kom Jeanette som kvotflykting nummer 32 till Sverige.
– De handplockade romer från lägren på den tiden.
En grupp på 72 personer, placerades i Flen, och senare flyttades familjen till Västerås. Mamman fick jobb som kokerska. När Jeanette började skolan 1976 var hon den enda invandrarflickan.
– Vi försökte leva så svenskt vi kunde, men vi hade våra husvagnar kvar och på somrarna åkte vi och träffade släkten. Familjen ville att jag skulle sluta skolan när jag gått ut mellanstadiet för att giftas bort, men då lämnade jag dem, jag bröt helt.
Ni var två trasiga ungar som hjälpte varandra
Jeanette ville absolut gå i skolan. Hon gick till socialtjänsten för att få hjälp. Under två år var hon placerad på 22 olika ställen. Det var olika fosterhem, jourhem, barnpsyk och annat. När hon fyllt 16 sade hon till sin handläggare på socialen, att om hon fick en lägenhet och fick klara sig själv skulle de aldrig mer se henne.
– Vid samma tid träffade jag Staffan som var två år äldre. Vi är numera gifta och har två barn och sex barnbarn.
– Ni var två trasiga ungar som hjälpte varandra, säger Gunilla Lundgren.
Boken är ett fantastiskt tidsdokument om hur romerna levde. Det är text på både romani och svenska. I höst kommer bilderna att ligga till grund för en utställning på Förintelsemuseet i Stockholm.
– Det känns så viktigt att berätta deras historia. Eftersom de inte hade något skriftspråk, dör ju historierna ut vartefter, säger Jeanette Olsson.
Annika Skarf
