Tio personer med utländsk bakgrund hade redan blivit skjutna, hans pappa blev den elfte. Handlingen i Mustafa Zataras pjäs ”Vem var min pappa?” är svår att inte bli drabbad av och på lördagskvällen nådde den in i Husbypublikens allra innersta rum.
I går var det premiär på Kulturhuset Stadsteatern i Husby för Zataras självbiografiska pjäs om vem hans pappa, Hasan Zatara, var före och blev efter lasermannens attentat på tidigt 1990-tal. På andra vis är det en väckarklocka om en samtid som helt tappat sin inre kompass.
En bokhylla med föremål och lådor från uppväxten, däribland tidningsurklipp och foton som hans pappa samlat från tiden före och efter dådet, är huvudsaklig rekvisita. Mustafa reflekterar högt, skämtar, kickar boll och slänger en svart stol över golvet när ilskan tillåter det.
Tillsammans med de fint avvägda orden och förinspelade ljudklipp får man följa en tankfull Mustafas vuxenblivande, såväl som en undersökande hyllning till en pappa och en familj som tvingats acceptera konsekvenserna av ett oåterkalleligt hat.
En stund efter att ett ljudklipp med Olof Palmes tal om fördomar klingat ut klarnar bilden. Av Zataras citat är flera värda att minnas, men särskilt ett dröjer sig kvar.
– Rasismen ville döda min pappa, nu har han 25 barnbarn.
David Johansson
