Jag försöker bedöva min smärta genom att scrolla och scrolla på sociala medier och min ilska håller mig uppe om nätterna. Hur kan jag sova när barn och civila massakeras på en nivå som saknar motstycke i modern tid.
Jag kan inte förstå hur vi har levt en lögn i så många år. Allt prat om mänskliga rättigheter och demokratiska värden. Står vi inte för något alls, vi som ändå står, knädjupt i ett förfall utan like.
Jag såg ett litet barn i Gaza som slungades ut ur sin sönderbombade lägenhet. Blodig, täckt med sot och damm, traumatiserad och skräckslagen sträckte han upp en hand. Till en värld som är villig att vittna, men ändå envisas med sin oförmåga att handla.
Hjälp! Bakom honom låg en mördad man, kan det ha varit hans far? Scener ur en skräckfilm! Längre bort hängde en livlös flicka på balkongen, brutalt förryckt på livet på grund av världens folk gett upp god sed och all anständighet när den inte kan bestämma sig för hur man stormar och ringar in förtryckare.
Är det tänkt att vi ska se på när ett helt folk utplånas i livesändning? Vad blir vi kvar med?
Det finns inget som är heligt kvar längre
Jag har i flera veckor överväldigats av hur Israel intensifierat sitt förintande av civila och attacker mot samhällsbärande institutioner. Ändå verkar det mediala fokuset avledas, så att ingen stannar upp mitt i sitt självförverkligande, odlande och påskfirande. Även när ambulanspersonal avrättats brutalt har våra medier låtit som ett trasigt band, misstag har gjorts, misstag har gjorts, misstag i all oändlighet! Att beskjuta, mörda ambulanspersonal och sedan begrava dem i sina ambulanser är inget mindre än överlagd massaker.
Hela världen befläckas just nu som aldrig förr, så många barn har plågats, amputerats, bestulits på barndomen, gjorts föräldralösa, utplånats, allt på en och samma gång. Om och om igen i över 550 dagar. Det finns inget som är heligt kvar längre.
När dödandet i Gaza är som värst ska diskussioner om antisemitism kokas upp på en spik och den moraliska bankrutten underblåsas. Det inflammerar våra värden, mänsklighetens känsla för det rätta urholkas, allt är på väg att ge vika. Vad finns det kvar att rädda när allt är förlorat?
Farton Hashi
