Mats Löfving, ställföreträdande rikspolischef samt regionpolischef i Stockholm, polisanmäldes i fjol för grov fridskränkning, olaga förföljelse och ofredande. Brottsoffret var en kvinnlig kollega och anmälningar gjordes efter att polisens säkerhetschef Ari Stenman fått en beskrivning av det som skett.
De aktuella brottsrubriceringarna (grov fridskränkning, olaga förföljelse och ofredande) är mycket allvarliga brottsrubriceringar, som dessutom faller inom ramen för ett område som ska vara särskilt prioriterat av Polis och andra rättsvårdande myndigheter. Trots det redovisas i Expressen den 5 december att brottsanmälningarna lades ned av åklagaren utan att någon utredningsåtgärd vidtagits.
Tidigare erfarenheter visar att många kvinnor som väljer att anmäla eller offentliggöra övergrepp eller trakasserier som begåtts av kollegor inom polisen, riskerar att utsättas för betydande konsekvenser för deras möjligheter till försörjning och yrkesmässiga avancemang.
Om den misstänkte gärningsmannen befinner sig i en överordnad position, är riskerna ännu större. Om man inte hanterar dessa frågor på ett sätt som är engagerat och principfast skapas en tystnadskultur.
Övergrepp och trakasserier mot kvinnor inom polisen är inte nytt
Övergrepp och trakasserier mot kvinnor inom polisen är inte nytt, det har publicerats en mängd artiklar och inslag som uppmärksammat fenomenets förekomst och omfattning de senaste åren.
Företrädare för Polisen har ofta uttryckt offentlig bestörtning och frustration över att vissa människor inte väljer att ställa upp och vittna eller ändrar sina vittnesutsagor i efterhand. Undergräver allmänhetens förtroende för Polismyndigheten
Det är illa när privatpersoner inte vågar eller vill vittna men när offentliga företrädare för myndigheter som har ett ansvar för att skydda rättsstatens principer, inte lever upp till denna förväntan är det ytterst allvarligt.
Man kan ha förståelse för den rädsla och obehag individer som utsätts för trakasserier av sina egna medarbetare upplever, samtidigt måste misstankar som riktar sig mot personer inom kåren utredas grundligt. Det är få saker som är lika effektiva när det kommer till att undergräva allmänhetens förtroendet för Polismyndigheten som när Polisen inte städar framför sin egen dörr. Låga ambitioner leder till dåliga resultat
Det blir också den avslutande frågeställningen: Hur ska polisen kunna kräva av människor att de ska efterleva gällande lagar och rättsprinciper om deras egen personal, som är utbildad, skattefinansierad och ansvarig för att skydda rättsstatens principer, inte gör det själva?
Att döma av den information som offentliggjorts, finns det en person som verkar ha agerat engagerat och ansvarsfullt, det är polisens säkerhetschef Ari Stenman.
Låga ambitioner leder till dåliga resultat. Polismyndigheten behöver välja om ambitionen är att bedriva Europas eller kanske till och med världens bästa polisverksamhet, eller nöja sig med ett förhållningssätt som garanterar framtida misslyckanden.
Anders Cardell
Lästips: Gärningsmannen är Polis.
