Basar Gerecci från Husby har en lång historia av aktivism i Järva. Han är idag en av dem som på flera sätt stödjer Nyhetsbyrån Järva och han skriver själv och berättar varför.
När vi växte upp fanns bara Mitt i. Vi tyckte om att bläddra i den, läsa om platser som vi visste om och se bilder på folk vi kände. En dag i skolan, det var nog i åttan, blev jag själv intervjuad. Jag minns inte vad det gällde, men när reportern frågade om mitt namn sa jag Hakan Şükür, den turkiska fotbollsstjärnan. Fan vad vi skrattade med kompisarna när vi såg det i tidningen sen.
Dom var genomruttna, varenda tidning och kanal, och jag minns Mitt i som värst av alla
Med åren började vi se ojämlikheten och rasismen som vi levde med. Vi la stor skuld på medierna, som antingen skrev skit om där vi bodde eller inget alls. Jag minns särskilt mordet på Romario från Husby. Det var 2008, långt innan det blivit vardag att unga män mördar varandra. Några veckor före Romario misshandlades sonen till en rik innerstadsfamilj till döds. Två tragedier, men bara den ena erkändes och gjordes till en fråga för hela samhället.
I notiserna om sin död blev Romario istället stämplad som ”känd av polisen”. En simpel skurk med andra ord, förtjänt av sitt öde. Det var svårt att veta vad som var värst, att dom så iskallt ljög om honom eller att det överhuvudtaget gavs betydelse, när en ung man precis förlorat sitt liv på det mest brutala sätt. Dom var genomruttna, varenda tidning och kanal, och jag minns Mitt i som värst av alla. Det hela bekräftade vad vi redan kände på oss: våra liv och deras betyder inte samma.
Idag finns en lokaltidning vars lojalitet står med oss som lever här och inte med makten
Mycket är sig likt idag, eller värre. Finns något samhällsproblem kvar som inte kan skyllas på Järva, några gränser för vad som får sägas om oss? Knappt. Men vissa saker har vi faktiskt vunnit. Till skillnad från då finns idag en lokaltidning vars lojalitet står med oss som lever här och inte med makten. En tidning som inte smyglängtar efter nästa skjutning för att sälja den till oss som underhållning.
Nyhetsbyrån Järva höjer vår blick för varandra och problemen som vi delar, gör dom därmed möjliga att konfrontera. Allt detta går egentligen utöver vad man kan förvänta sig av sin lokaltidning. Det hade nästan räckt med mindre. Att behandlas som människor, med respekt och omsorg. Inte ens det kan vi ta för givet, allra minst i en tid när vi ses som fiender nästan var vi än vänder oss.
Länge leve Nyhetsbyrån, länge leve Järva.
Basar Gerecci
