Mitt namn är Aarul Eerav. När jag var 15 år flyttade min familj till Sverige och här har jag levt sedan dess. Idag är jag nästan 21 år gammal. Tidigare bodde vi i Grekland i nästan elva år, så jag har levt hela mitt liv i Europa.
Jag varken talar, läser eller skriver på bengali. Jag var knappt tre år när vi lämnade mitt födelseland Bangladesh, dit jag nu håller på att bli utvisad av Migrationsverket.
Min pappa har alltid varit våldsam, han brukade slå mig och min bror, han lät inte mamma lämna hemmet ens för att handla och han kunde lätt bli väldigt arg över småsaker. Mot mig var han otroligt kontrollerande och lät mig inte prata, tänka, eller umgås med vem jag ville. Han såg till att mamma inte lärde sig ordentlig svenska för att hon skulle förbli beroende av honom.
Det var först med Socialtjänstens stöd som min mamma fick möjlighet att skilja sig då hon för första gången erbjöds hjälp att ta sig ur våld i en nära relation. Jag var 16 år och flyttade till skyddat boende via Kvinnojouren. Sedan dess (2018) har vi inte haft kontakt med pappa, men efter skilsmässan började jag och mamma få olika hot från pappas släkt och bekanta.
Frågeformuläret har stor betydelse, det borde ha hanterats av Migrationsverket när jag fortfarande var minderårig
Eftersom pappa hade varit den enda försörjaren i familjen, blev det först svårt för oss ekonomiskt och psykiskt. Vi saknade juridisk rådgivning och snart skulle våra uppehållstillstånd med anknytning till pappa gå ut. Vi kände inte till våra rättigheter.
När Migrationsverket skickade ett frågeformulär angående skilsmässan undrade de om jag eller mamma utsatts för övergrepp och om mamma hade minderåriga barn i Sverige. Vi svarade noggrant, men Migrationsverket återkom aldrig.
Frågeformuläret har stor betydelse eftersom det borde ha hanterats av Migrationsverket när jag fortfarande var minderårig och hade rätt till förnyat uppehållstillstånd enligt svensk lag. I stället blev det tyst.
Tiden gick och våra uppehållstillstånd med anknytning till pappa var på väg att gå ut. Vi blev tvungna att ansöka om förnyat uppehållstillstånd, men mot bättre vetande ansökte vi om samma typ av uppehållstillstånd som pappas, som varaktigt bosatt i EU. I ansökan beskrev vi hoten från pappas släkt i Bangladesh och våldet som präglat relationen i hemmet.
I augusti 2021 skickades den in. Det gick ett och ett halvt år tills vi fick svar. Under tiden växte min anknytning till Sverige sig ännu starkare. Jag gick på gymnasiet, träffade nya vänner och sommarjobbade. Så lång tid av ovisshet har inneburit enorma psykiska påfrestningar, och jag vet att jag inte är den enda vars framtid ligger i Migrationsverkets händer.
Migrationsverket menar att jag inte har någon betydande koppling till Sverige
När de väl återkom våren 2023 skrev de att vi måste byta typ av ärende eftersom vi åberopat hot i hemlandet. En process som asylsökande påbörjades och vi blev kallade till utredningsintervju i Uppsala där vi fick förklara vår situation. Med hjälp av en advokat skickade vi in dokument, läkarintyg och rapporter från bland annat socialtjänst.
Nu har det gått fem år sedan jag lämnade pappa. Efter avslutad grundskola och estetiskt gymnasium med inriktning fotografi har jag bland annat ställt ut mina fotografier på Kulturhuset. Jag är tillsvidareanställd som rammakare i en butik; ett jobb jag kan försörja mig själv på, som jag älskar och brinner för. Jag har gift mig och flyttat ihop med min fru och har även nyligen blivit farbror här i Sverige.
Jag har dock fått avslag på min asylansökan från Migrationsdomstolen och Migrationsverket som menar att jag inte har någon betydande koppling till Sverige. De jämför mig med en annan – mycket äldre individ – med liknande bakgrund, som varit aktiv i en förening och har svenskt körkort. En absurd jämförelse som inte tar hänsyn till min personliga anknytning eller ålder.
Migrationsverket misstror även våldet i hemmet som vi beskrivit utförligt med hjälp av exempelvis läkarintyg på att jag lider av PTSD-C. De menar att jag ”upplever” min far som våldsam och påstår att vår berättelse inte är trovärdig även om vi angett samma information som i frågeformuläret 2020.
”Det är där (Bangladesh) du har levt och har din kulturella och sociala bakgrund”
Utöver det skriver Migrationsverket att “Det är där (Bangladesh) du har levt och har din kulturella och sociala bakgrund. Det är även där du har din familj och ditt sociala nätverk.” Utredningen tyder på att de har gjort allt för att tolka mina egna ord emot mig, samt utgår från att jag ljuger utan att ange någon grund för dessa misstankar.
I dokumenten kan de tydligt se att jag levt mitt liv i Grekland och Sverige, att jag läste grekiska som modersmål och att jag haft vänner och familj här sedan länge. Att påstå att jag har min kulturella bakgrund och sociala nätverk i Bangladesh från före tre års ålder upplever jag som en otroligt partisk bedömning. Det saknas 18 års motsvarande invägning av anknytning efter.
Migrationsverkets beslut om utvisning strider mot Europakonventionens artikel 8 då det innebär ett inhumant brott mot mitt privatliv att utvisa mig till ett land där jag saknar anknytning och anhöriga. Att kämpa som enskild individ emot en myndighet och ett politiskt system som fattar liknande beslut dagligen är en tuff kamp. De omänskliga processerna, brist på professionalitet och byråkratin skapar ett limbo och misstro för de som har rätt till stöd och söker skydd.
Aarul Eerav
Av hänsyn till personens önskemål och ärendets karaktär används ett fingerat namn.
