”Sverige mår inte bra”, konstaterar den socialdemokratiska riksdagsledamoten Lawen Redar i en debattartikel i SvD för ett par dagar sedan. Och så långt är jag beredd att hålla med, men hennes medicin är ett dödligt gift.
Redar verkar tro att orsakerna till att vissa förortsområden pekas ut som utsatta av polisen beror på att invånarna till största del har invandrarbakgrund och att de bor i hyresrätt. Därför jobbar hon för att minska invandringen och istället trycka in fler radhus i Rinkeby, på bekostnad av gemensamma grönområden som används av hyresgästerna i området.
Visa mig gärna en studie som visar att ens boendeform påverkar de socioekonomiska förutsättningarna. Jag trodde nämligen att det var tvärt om. Att skylla samhällsproblemen på invandrarna hade tidigare varit otänkbart för en socialdemokratisk politiker, men i Tidösverige har öppen rasism blivit det nya lagom, oavsett politisk färg.
”Vill du att vi ska ha det såhär?”, säger Redar, och kameran filmar huset där jag bor
Delar av miljonprogrammets hyresrätter ska rivas, säger Lawen Redar som leder en arbetsgrupp för invandrings- och integrationsfrågor inom Socialdemokraterna med syfte att jobba fram partiets nya politik inför kongressen 2025. I ett inslag i SVT:s rapport guidas hon runt i Rinkeby av partikollegan Anders Österberg som berättar om planerna för området som marknadsförs med rubriken Fokus Järva.
Men är Fokus Järva egentligen mycket mer än en etikett för sossarna att kokettera med? När Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård (S) skulle förklara vad Fokus Järva handlar om tog hon som exempel att satsningen skulle vara en garanti för att trasiga ljusskyltar skulle lagas på kort tid. Det finns ingen budget för Fokus Järva, det handlar bara om att få sådant som skolfrukostar, lokala mataffärer och sommarjobb för ungdomar att framstå som en generös gåva från politikerna snarare än rättigheter att ta för givet.
SVT:s reporter ifrågasätter förslaget att riva bostäder eftersom det inte finns någon forskning som stöder rivningar som ett tillvägagångssätt för att bli av med så kallat utsatta områden. ”Men vad vill du? Vill du att vi ska ha det såhär?”, säger Redar, nästan desperat, och kameran filmar huset där jag bor med min familj sedan åtta år tillbaka. Såhär kan vi tydligen inte ha det.
Botemedlet blir snart värre än sjukdomen
Visst finns det problem, men när lösningen blir att med våld tvinga bort och stänga ute människor, istället för att tillgodose deras behov och skapa rimliga förutsättningar för folk, då stinker det brunt från sossarna. Botemedlet blir snart värre än sjukdomen.
Lawen Redar och hennes arbetsgrupp har flera förslag på hur de utsatta områdena ska avskaffas. Bland annat vill de göra det svårare för människor som får försörjningsstöd att få ett hyreskontrakt och givetvis öka ”den polisiära närvaron”.
Har vi sett det förut? Ja, tusen gånger. Finns det något som tyder på att ökad repression, rasism och kollektiv bestraffning skulle vara en lösning som gynnar förortsbor, låginkomsttagare och människor med utomeuropeisk bakgrund? Nej, såklart inte.
Arbeta mot rasismen istället för att svansa efter extremhögern
Jag har några andra förslag:
- Sluta försämra förskolan. Järva har och har framförallt haft otroligt bra kommunala förskolor där kunniga pedagoger jobbat i decennier, men sedan ett par år tillbaka minskar andelen utbildade förskollärare på bekostnad av barnens undervisning.
- Stäng inte ner viktiga verksamheter som fungerar. Om ordet ”projekt” per automatik innebär att något är temporärt så kanske det är dumt att bara jobba i projekt.
- Se till att alla barn får det stöd de behöver för att må bra och klara skolan.
- Ge stöd åt befintliga organisationer som fungerar och har förtroende, istället för att starta upp nya saker hela tiden.
- Arbeta mot rasismen istället för att svansa efter extremhögern och deras förslag som en liten hund.
- Sätt stopp för oseriösa företag som utnyttjar och exploaterar människor och deras behov av boende, arbete, vård och barnomsorg. Det är sådant som suger kraften ur folk och får dem att hata systemet.
- Släng inte massa pengar på konstiga skrytbyggen, ingen bryr sig.
Jag skulle kunna fortsätta, och det är ju lätt för mig som inte behöver lova något utan bara kan tycka vad jag vill. Men jag önskar ändå att Lawen Redar och hennes kollegor skulle se sig i spegeln och fråga ”Var det verkligen det här jag ville med mitt politiska engagemang?”. Varför ens fokusera på polisens trötta terminologi? Våra områden är försummade, inte utsatta.
Mår du bra, Lawen Redar? Det verkar inte så.
Anna Nygård
