Tenstaflickorna på Black Lives Matter-demonstration 2020.
Tenstaflickorna på Black Lives Matter-demonstration 2020.

Hatbrotten mot afrosvenskar ökar, men samhällets respons är svag. Samtidigt utsätts vi för en annan form av rasism – systematisk rasprofilering från rättsvårdande myndigheter.

Afrosvenskar drabbas dubbelt: vi är både offer för gängkriminalitet mer än någon annan grupp i samhället i antal dödade och skadade samt att fler misstänkliggörs av polisen på grund av sin hudfärg.

Mordet på 21-åriga Nasteha Ahmed Abdullahi i Märsta var en brutal påminnelse om den afrofobiska rasismen i Sverige. En svart kvinna i hijab mördades av en vit man – ändå var det tyst från politiska ledare. Detta är inte en isolerad händelse. Afrosvenskar möter dagligen trakasserier, hot och våld på grund av sin hudfärg, men myndigheterna tar inte dessa brott på allvar. Trots att afrofobi är en växande fara, behandlas vi fortfarande som en osynlig grupp.

Annons:

Vi stoppas, visiteras och ifrågasätts – inte för vad vi gör, utan för hur vi ser ut

Som afrosvensk är det inte bara gängkriminaliteten som hotar ens säkerhet – även de myndigheter som borde skydda oss bidrar till vår utsatthet. Vi stoppas, visiteras och ifrågasätts oftare än andra – inte för vad vi gör, utan för hur vi ser ut. När polisen väljer att fokusera på hudfärg istället för faktisk brottsmisstanke, skapas en misstro som skadar hela samhället.

Denna dubbla utsatthet – att vara offer för gängvåld och samtidigt misstänkliggjord av polisen – gör att många afrosvenskar känner sig totalt rättslösa. Vem ska vi vända oss till när vi blir hotade, rånade eller misshandlade, om vi samtidigt riskerar att behandlas som kriminella när vi söker hjälp?

När polisen inte ser oss som brottsoffer, utan som potentiella gärningsmän, skapas ett samhälle där afrosvenskar lever i ständig rädsla – både för kriminella och för rättsväsendet. Det leder till att färre anmäler brott och att misstron mot myndigheter växer, vilket i sin tur försämrar tryggheten för alla.

Myndigheter måste ta rasistiskt våld på allvar

För att bryta denna negativa spiral krävs politiska och strukturella förändringar. Hatbrott måste prioriteras och myndigheter måste ta rasistiskt våld på allvar och säkerställa att afrofobiska hatbrott får konsekvenser.

Afrosvenskar ska inte behöva leva med dubbla hot – vi ska inte vara både brottsoffer och misstänkta på samma gång. De rättsvårdande myndigheter måste vakna upp och erkänna att afrofobi är ett samhällsproblem som kräver handling, inte tystnad.

Abdullahi Tarabi