Kistaloppet i en av Stockholms förorter var en entusiastisk uppvisning av atletisk skicklighet med deltagare från olika bakgrunder (småbarn till äldre, kvinnor, män, olika etniska grupper såväl som personer med funktionsvariationer) och gemenskap. Men eventet tydliggör också några bekymmersamma problem när det gäller mångfald, synlighet och inkludering.
Trots områdets mångkulturella befolkning var inte en enda cheerleader vid evenemanget mörkhyad. Dessutom hade alla cheerleaders till synes normativa kroppar. Arrangemanget vidmakthåller på så vis den strukturella diskrimineringen av vissa kroppstyper och funktionsvariationer och bidrar till objektifiering av vissa könsgrupper.
Bristen på representation visar i min mening att vissa kroppstyper och hudtoner oftare än andra ges synlighet medan ”andra” kroppar marginaliseras eller utelämnas helt från offentliga rum. Valde arrangörerna – däribland Kista Galleria – denna grupp ”tjejer” som cheerleaders av en slump?
Hoppas att framtida sportevenemang är mer inkluderande
Bland de kommentarer som jag hört i samband med loppet var att ”det är en besvikelse att se hur cheerleadergrupperna inte återspeglar mångfalden i vårt område”. En annan sa ”vi har så många begåvade barn i vårt samhälle, från olika bakgrunder, som har all rätt att bli sedda och firade.”
De ansvariga för Kistaloppet måste se till att komma till rätta med dessa problem. Jag hoppas att framtida sportevenemang kommer att vara mer inkluderande och representativa för områdets rika kulturväv. Att säkerställa inkludering, synlighet och mångfald i så många aspekter som möjligt av samhällsevenemang är avgörande för att skapa en känsla av samhörighet och enhet.
Medan vi firar löparnas framgångar, låt oss också sträva efter att gynna alla personer i vårt samhälle. Så att de oavsett könsidentitet, sexuell läggning, hudfärg, etnicitet, kroppsförmåga och annan bakgrund känner sig sedda och fullt värderade.
Meskerem Yeshi-Arega
