När Sveriges statsminister Ulf Kristersson (M) öppet deklarerar att han tycker antisemitism är värre än islamofobi är det vi vetat sedan länge fastslaget. Sveriges regering anser inte att alla människor är lika mycket värda, och de som värderas lägst i samhället idag är muslimerna.
Av de hatbrott som anmäldes 2022 var enligt Brå 35 procent främlingsfientliga och rasistiska, 17 procent afrofobiska och 8 procent islamofobiska. Övriga hatbrott mot religiösa grupper, hbtqi-personer och andra utgjorde totalt 16 procent, varav 4 procent hade antisemitiskt motiv. Detta avspeglas inte i vare sig det politiska samtalet eller medierapporteringen. Och varför finns det inte en svensk kommitté mot islamofobi?
Sverigedemokraterna som länge arbetat hårt för att kriminalisera muslimska uttryck i samhället har i och med Tidöavtalet fått sällskap av ytterligare tre partier som inte tvekar att vända sig mot landets största religiösa minoritet.
Hon vill bara öka pressen på en redan utsatt grupp
Sveriges vice statsminister Ebba Busch (KD) frågade sig i Ekots lördagsintervju 2022 varför polisen inte skjutit skarpt mot dem som protesterade mot koranbränningarna. ”Varför har vi inte 100 skadade islamister, 100 skadade kriminella, 100 skadade upprorsmakare” undrade hon.
Jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) uttalade sig nyligen i samma radioprogram om att slöja på små barn borde vara grund för orosanmälan. Och visst finns det små tjejer som vill klä sig som sina äldre förebilder, i crop top, bikini eller sjal. Samtliga i någon bemärkelse sexualiserande plagg som aldrig avsetts för småbarn. Men jämställdhetsministerns utspel handlar inte om omsorg eller emancipation. Hon vill bara öka pressen på en redan utsatt grupp.
Kriminaliseringen och avhumaniseringen av muslimer i media har under de senaste tolv månaderna nått nya nivåer i och med rapporteringen kring Israels krig mot både Gaza, Västbanken och Libanon. Mördade palestinier blir sällan mer än siffror i statistiken, de misstänkliggörs konsekvent oavsett ålder och kön medan israeliska dödsoffer skildras som människor.
Svenska muslimer befinner sig under konstant hot
När SVT beskriver polisanmälan om hets mot folkgrupp mot sverigedemokraten Richard Jomshof heter det att han ”delat två islamkritiska teckningar på plattformen X”. Ett av tusentals exempel på den roll som media spelar i normaliseringen av hatet mot muslimer. Bilderna som Jomshof delat är inte kritiska till en religion, utan hatiska mot muslimer som grupp, vilket är straffbart enligt lagen om hets mot folkgrupp.
Förundersökningen mot Jomshof lades ner. Något annat hade varit förvånande i rådande politiska klimat.
Svenska muslimer befinner sig under konstant hot. I Järva, där vi arbetar och lever, möter vi ständigt människor som utsätts för hat, våld och diskriminering på grund av sin trosuppfattning. Bara att ta tunnelbanan in till stan från blåa linjens förorter iklädd hijab är för många förenat med både stress och konkreta risker.
Det är vår skyldighet att protestera
Dessa hot förekommer inte bara på individnivå. Företag och organisationer är i allra högsta grad drabbade. Bara under det senaste året finns flera exempel som vi har sett på nära håll:
Beslutet att dra in alla medel till studieförbundet Ibn Rushd är ett sådant, liksom attacken mot Cordoba International School i Akalla som ledde till att skolan stängdes ner på osakliga grunder och hundratals elever förlorade sin studieplats. Cordoba är bara en i en lång rad skolor som stängs på grund av sin muslimska profil. Mångårdens förskolor i Husby och Akalla tvingades till ett ägarbyte av samma anledning.
Hatet mot muslimer är så normaliserat att den som motsätter sig omedelbart misstänkliggörs. Men tystnaden är livsfarlig. För varje oaktsam formulering i media, varje islamofobiskt uttalande och varje hatbrott har vi ett ansvar. Det är vår skyldighet att protestera. För allas vår skull.
Anna Nygård
Kerstin Gustafsson Figueroa
