I musiksalen sitter eleverna och spelar fokuserat på keyboards. Men det hörs ingenting, alla har lurar. Musikläraren Alejandro Fuentes går runt och lyssnar på var och en av dem.
– Bra där, jättebra, säger han och klappar en elev på axeln.
EN DAG PÅ JOBBET
Den här dagen övar klass 5A takter och ackord.
– Ni spelar från C till C, först med bara ett finger i bastonen och sedan med ett finger och tummen.
Han visar vid pianot.
– Snart ska ni få övningar så att ni kan spela en sång.
Några av dem kan redan spela riktigt bra, den här klassen har Alejandro haft sedan första klass.
– De är jätteduktiga, jag kallar dem för sångfåglarna. De har uppträtt många gånger, kan sjunga kanon och allt.
I Kista International School i Akalla har alla elever musik på schemat, men de gör uppehåll i årskurs 3, 6 och 9. Skolan brukar ge konserter både vid Lucia och på skolavslutningen. Alejandro har arbetat i skolan i snart fyra år. Första året efter luciafirandet skrev han på sociala medier:
”Jag är lärare i en skola i en förort med mycket invandrare. Vi hade Lucia i skolan.. när man ser att luciatåget består av 99 procent entusiastiska muslimska elever med föräldrarnas ursprung från Afrika och Mellanöstern, så börjar man ju tänka: är det inte dags att ställa SD politikerna mot väggen och fråga varför de LJUGER när de påstår att Lucia (som f.ö. är ett italienskt helgon) löper risk att försvinna i skolorna i framtiden??”
Han avslutade med ”en stor kram till alla mina elever, bra jobbat!” Redan när jag läste det där i december 2021 ville jag intervjua Alejandro. Jag känner honom sedan han var liten kille, och precis hade kommit till Sverige. Hans familj var politiska flyktingar från diktaturen i Chile. På den tiden bodde han i Rinkeby.
– Jag gick på Knutbyskolan då, och när jag många år senare jobbade som musiklärare i Rinkebyskolan träffade jag några av mina gamla lärare där.
I över 30 år har Alejandro ”levt för och på musik”, som han själv uttrycker det. Och i snart 25 år som musiklärare, och som en omtyckt sådan.
– Men jag har ingen lärarutbildning. Jag är utbildad kulturadministratör, det var en ettårig EU-utbildning hos Rikskonserter. Men att vara byråkrat och äska pengar var ingenting för mig.
Istället har han arbetat som musiker vid sidan om arbetet i skolan. Han spelar flera instrument, komponerar musik, spelar folkmusik från hela världen och både bygger och reparerar instrument. Snart reser han till Latinamerika igen.
– Jag ska åka dit och forska och lära mig mer om instrumentbyggnad. Man måste slipa sina kunskaper hela tiden.
Inne i musiksalen fortsätter lektionen. Alla sätter sig i ring och Alejandro fångar deras uppmärksamhet utan problem. Eleverna sköter sig utmärkt, ändå säger han att de är lite uppspelta idag, eftersom jag är där på besök.
Bakom varje instrument finns en historia
– Bakom varje instrument finns en historia, som är spännande. Historia är viktigt, vi måste lära av historien, så att vi inte begår samma misstag om och om igen.
Och så berättar han om instrumentet som han placerat mellan sina fötter. Det är en stor fyrkantig låda, som mycket riktigt heter cajon, vilket betyder låda på spanska. Han berättar om slavhandeln och hur slavarna i Peru förbjöds att sjunga och spela.
– Men när det var fest, så tog de fram sina verktygslådor och använde dem som instrument.
Alejandro spelar på ”lådan” och visar alla olika toner som det till synes enkla instrumentet kan förmedla. Alejandro spelar svagt och starkt, snabbt och långsamt, han trollbinder klassen fullständigt.
Alejandro Fuentes, eller Jano som han kallas, har varit lärare i Akalla i snart fyra år. Under den tiden har han blivit erbjuden arbete i andra skolor, ryktet om honom har spritt sig. Vi har ett band med trummor, bas, keyboard och en sångerska
– Jag har stannat här för att jag har velat stanna här. Men nu har skolan inte råd med en musiklärare nästa år, så jag måste sluta. Jag har redan fått ett nytt jobb.
Men först är det konserten till skolavslutningen som gäller.
– Vi har ett band med trummor, bas, keyboard och en sångerska. Vi har en repertoar, som vi tränar på inför avslutningen. En tjej ska sjunga Me gustas tu, två tjejer sjunger nationalsången och ettorna sjunger Idas sommarvisa.
Han upplever att skolledningen visar honom förtroende och som lärare i praktisk-estetiska ämnen har han inte lika höga krav på administration och pappersarbete.
– Här ser man på musik som något att växa i och med, det är en välsignelse. Och varje dag kommer någon elev hit till musiksalen som vill spela. Passionen finns.
– Jag älskar mitt jobb, det bästa är glädjen. Jag brukar med tiden få eleverna att förstå att musiken är en av få saker som skiljer oss från andra varelser på jorden. Musiken tillhör bara människan.
Kerstin Gustafsson Figueroa
Läs den första artikeln i serien En dag på jobbet, om om Eva som valde förskolan före krogen.
