Taxibranschen är i kris och många av de lokala taxichaufförerna har gått över till Uber eller Bolt. Hussein Ali är en av dem, men han kör även för ett taxibolag då och då.
– Jag växlar, för att kunna bestämma över min arbetstid.
EN DAG PÅ JOBBET
Hussein Ali kom till Sverige i slutet av 1980-talet. Han kom som ensamkommande flykting från inbördeskrigets Mogadishu. Hans båda föräldrar dog tidigt, men han hade en farbror i Sverige.
– Jag hamnade först i en flyktingförläggning i Västerås för ungdomar, men sedan flyttade jag till Rinkeby. Jag hade en farbror som bodde här då.
Sedan dess har han varit Järva trogen, och bor sedan flera år i Hjulsta.
– Jag gick först på SFI, svenska för invandrare, och sedan började jag studera till undersköterska. Det är mitt yrke.
Han arbetade på Södersjukhuset inom psykiatrin, äldreomsorgen och på olika ställen runt om i stan.
– Jag började även studera till sjuksköterska och läste en termin. Men sedan blev jag pappa.
Första barnet kom och Hussein slutade studera.
– Då gick det inte att fortsätta, jag började jobba istället och bytte yrke.
Han utbildade sig till bussförare och efter tre, fyra år bytte han till taxi.
– Arbetstiderna var lite mer flexibla, jag körde för olika taxibolag; Taxi Stockholm, Taxikurir, Taxi 020, alla som finns.
Men sedan fem år tillbaka kör han som sagt mestadels med egen bil.
Han kör från eftermiddagen fram till ett, två på natten
Hussein var en av alla de föräldrar som under en period var aktiv i föräldraföreningen i Rinkeby. Äldsta sonen, som var stökig under en period, är det ordning på numera. Han studerar och arbetar extra på helgerna.
– Ja, idag är jag inte längre orolig för honom, men det var en tid då jag alltid var orolig.
Han var en engagerad pappa, tränade fotboll med fotbollslaget på kvällarna.
– Idag träffar jag flera av killarna från den tiden. De är vuxna, de hälsar och tackar för allt jobb vi lade ner. Det känns bra.
Han kör från eftermiddagen fram till ett, två på natten. Oftast från onsdag till söndag, sedan två dagar ledigt.
– Det blir lite mer tid över för familjen, säger han.
Räcker lönen till semester för familjen?
– Ja, det finns utrymme, men man måste spara länge.
Han drömmer om att resa till Kenya, så att barnen får se lite av Afrika också. Ibland känner han att han faktiskt ägnar sig åt integrationsarbete
– De behöver se hur människor lever, att det finns fattigdom och att vi ska vara tacksamma.
En del av hans landsmän talar om att flytta tillbaka, men inte Hussein.
– Jag tycker att man måste ge tillbaka något till Sverige först, för det vi har fått här.
En tidigare premiärminister i Somalia bodde i Tensta.
– Han fick inga jobb här, men hans CV från Sverige gjorde det möjligt att bli premiärminister.
När Somalia diskuteras kommer alltid klansamhället upp, men det är inte något som bekymrar Hussein.
– Vi som kom hit som unga, för oss spelar det ingen roll. Vi skiter i klanerna.
Han gillar sitt jobb, tycker att det är trevligt att träffa människor. Ibland känner han att han faktiskt ägnar sig åt integrationsarbete. För det händer med jämna mellanrum att kunderna glömmer sina mobiler i bilen.
– Då tar jag hem mobilen och väntar på att de ringer.
Och när de ringer säger Hussein att de är välkomna att komma till Rinkeby och hämta den. Polisen borde kontrollera dem som sitter i baksätet också
– Många tvekar att resa till Rinkeby, de tror att det är farligt.
Senast det hände var det en man från Sigtuna. Han vågade sig till sist hem till Hussein.
– Jag bjöd in honom till mitt hem, han fick träffa min fru och mina barn, och han såg att vi är precis som alla andra.
Men det finns även nackdelar med jobbet. Och det är skälet till att han inte framträder med hela namnet och på bild. Alldeles för ofta blir han chaufför åt dem som säljer droger eller levererar vapen.
– Det är flera av mina kolleger som känner samma sak. Polisen stoppar oss som kör Bolt och Uber ganska ofta, men det är bara oss chaufförer som polisen kollar. De borde kontrollera dem som sitter i baksätet också, det hade stoppat flera brott.
Kerstin Gustafsson Figueroa
Läs de andra artiklarna i serien En dag på jobbet. Om Eva som valde förskolan före krogen, Alejandro som levt 30 år ”för och på musik” och Ahmed som älskar sitt jobb som radioreporter.
