Gunilla Karlsson hittade Nyhetsbyrån Järva av en händelse på nätet.
– Eftersom jag har bott så länge i Rinkeby tycker jag att det är intressant att se vad som händer.
Gunilla Karlsson kommer en dag till redaktionen i Rinkeby Folkets Hus på besök.
– Det är inte så ofta som jag är här nu för tiden. Men jag har några vänner som bor kvar.
I 40 år bodde Gunilla i Rinkeby, de första åren i en studentlägenhet på Rinkebysvängen.
– Vi flyttade dit 1971, André och jag. Jag hade börjat läsa medicin då.
På Rinkebysvängen fanns en populär studentpub, där de boende träffades. Det var intensiva år, möten och fester avlöste varandra.
– Jag var politiskt organiserad och väldigt aktiv då. I den lokala hyresgästföreningen fortsatte jag i många år.
De som undrar hur livet tedde sig i Rinkeby på den tiden kan läsa romanen Det finns liv här. Författaren Elise Karlsson, som snart kommer med del två i sin trilogi om Rinkeby, är Gunillas dotter, och jag inbillar mig att Gunilla finns med lite här och där i den romanen. Vi sökte en större lägenhet och fick en trea på Hinderstorpsgränd på en gång
– Nja, jag tror att personerna är sammansatta av flera, säger hon själv.
Gunilla och André blev kvar på Rinkebysvängen till 1975.
– Vi sökte en större lägenhet och fick en trea på Hinderstorpsgränd på en gång. Det var jättelätt att få en lägenhet på den tiden.
Som färdig psykiater, och specialist i beroendemedicin, var hon under många år chef för beroendemottagningar i hela Västerort.
– Då hade jag min arbetsplats i Tensta, och det var bekvämt, på gångavstånd.
När Familjebostäder började att renovera alla sina lägenheter flyttade Gunilla med man och dotter till Degerbygränd. Där bodde hon kvar till 2011. Då var hon änka och dottern var utflugen.
– Jag bodde ensam i en fyra, och det kändes onödigt. Då hade de också börjat bränna bilar i Rinkeby och jag tyckte det blev lite jobbigt.
De kommunala bostadsbolagen har en intern bostadskö och hon hade stått i den i alla år och fick en hyresrätt på Södermalm. Man kan sakna alla fester som fanns i Rinkeby förr i tiden
– Där är det tyst och lugnt, men den första tiden kändes det som om jag flyttade till ett servicehus. Alla som bodde där var äldre, inga barnfamiljer i huset, men det håller på att förändras nu. Jag hade också glömt att det finns så många alkoholister på söder.
Under Rinkebyfestivalen senast var Gunilla tillbaka i byn.
– Jag träffade inga jag kände, förutom Thomas Beer, såklart. Vi känner ju varandra. Men det var en fin festival, man kan sakna alla fester som fanns i Rinkeby förr i tiden.
Gunilla Karlsson är en av Nyhetsbyrån Järvas frivilliga bidragsgivare.
– Idag är det flera tidningar som har det svårt, och alla vill ha pengar. Men jag har bara gett till Nyhetsbyrån Järva och jag ska ge varje månad hädanefter.
Kerstin Gustafsson Figueroa
