Julledigheten hade kunnat börja som vanligt för Cordobaskolans personal, men i dag fredag hade alla kallats in för uppsägning ”på grund av arbetsbrist”. Den egentliga orsaken, som Nyhetsbyrån Järva tidigare skrivit om, är att Skolinspektionen efter signaler från Säpo, återkallat huvudmannen ALM Educations tillstånd.
– Det är inte rättvist, hur ska jag få nytt jobb nu? Jag är stämplad, säger en kvinna med tårar i ögonen.
Varken hon eller någon av de andra tidigare anställda på plats vill ställa upp med namn eller på bild. Av rädsla för att inte kunna få jobb, eftersom de redan känner sig stämplade som extremister. I Skolinspektionens beslut står det nämligen att ”det finns allvarliga brister som rör huvudmannens ägar- och ledningskrets”, vilket gör att den bedöms som olämplig att fortsätta bedriva skolverksamhet. Säpo hävdar att personer i ledningen eller personalen haft samröre med våldsbejakande islamister, något skolledningen inte säger sig veta något om.
Kvinnan ifråga berättar dock gärna att hon jobbat på skolan i åtta år och kom hit som ganska ung. Att skolan och personalen varit som en extrafamilj.
– Jag är inte ens troende utan började jobba här för att jag är invandrartjej och vet vad det betyder för eleverna. Det är inte religionen utan gemenskapen som gör att de vill gå här, för att fler ser ut som dem. Vi har dessutom arbetat emot extremism, jag har aldrig pratat om min personliga tro med eleverna – som lärare är det emot svensk lag, fortsätter hon.
Stämningen är påtagligt dämpad när Nyhetsbyrån Järva besöker Cordobaskolan denna sista fredag innan jul. Utanför VD:n Ulla Parkkinens kontor köar personal för att skriva under sina uppsägningsbesked. Det har hunnit bli en hel bunt inne på hennes skrivbord. Rent praktiskt upphörde anställningarna och tjänstgöring efter att barnen gick hem igår på torsdagen.
– Det vi gör nu är uppsägningar, säger Ulla Parkkinen till Nyhetsbyrån Järva när hon äntligen får lite tid över mellan avskeden.
Föregående vecka avslutades de fackliga förhandlingarna med Kommunal, Sveriges lärare, Vision och Skolledarförbundet, så det formella är på den fronten redan avklarat. Tidigare i veckan meddelade Skolinspektionen dock att den ansökan som Fryshuset lämnat in om huvudmannabyte avslagits, eftersom det inte fanns skyndsamma skäl till en snabbare handläggning.
– Välkommen till ditt nya liv, som arbetslös, säger en tidigare anställd sarkastiskt och konstaterar att det inte bara är CV:et som nu verkar vara ”problemet”.
Hon hade gjort en arbetsintervju via webben som började bra, tills att hon visade sig i slöja.
Förutom några barn som går på fritids längst ned är det nästan ödsligt tomt på elever i byggnaden. Om det inte vore för den lågmälda stämningen bland de vuxna på plats skulle det kunna vara början på vilket jullov som helst.
– Eleverna var jätteledsna igår. Vi har barn som varit med om tre skolstängningar; Framtidsskolan, al-Ahzar och Cordoba, vad känner de nu? ”De vill inte ha oss.”, säger en person.
En man som tillsammans med en före detta kollega kopierar sitt besked om uppsägning är märkbart besviken, men försöker att hålla god min.
– Vad kan man göra? Vi ser framåt. Det hade varit bättre om politiken sa rakt ut att de inte gillade oss, inte som nu genom att svartmåla alla.
Ulla Parkkinen säger att de haft två möten med Fryshuset, ett för personalen och ett för vårdnadshavarna.
– Föräldrar har skrivit under att de vill att deras barn ska fortsätta hos dem, säger hon.
Samtidigt undrar en del vad som gäller, om de måste ta de kommunala platser som anvisas.
– Alla känner inte till det fria skolvalet. Så det är mycket praktiska frågor från föräldrarna.
Enligt nya planen hoppas Fryshuset kunna ta in sin lågstadie- och mellanstadieverksamhet i Cordobaskolans lokaler. De elever som söker plats på högstadiet får gå i Husby. Beträffande personalen blir det ett öppet anställningsförfarande.
Hela situationen sedan beskedet den 28 november gör att hon nu ”jobbar 18 timmar per dygn”. De har överklagat beslutet om nedläggning och hon tänker fortsätta att stå upp för sin sak, det har hon fått göra ända sedan hon först ville starta en skola med muslimsk profil.
– Det finns plats för alla tårar, det behöver man inte skämmas för. Samtidigt säger jag till andra att det är en sorg, men det blir en lättnad efteråt.
Hon medger dock att det blir tufft att ordna med det sista i skolan, men även för grannrestaurangen som huserat i samma byggnad.
– Vi är i princip så stämplade att vi inte kan sälja våra inventarier.
När intervjun är på väg att rundas av säger Ulla Parkkinen att hon nog måste hålla lite extra koll på den ständigt vibrerande mobilen.
– Just nu jagas jag av förvaltningsrätten och jag har ingen aning om varför.
David Johansson