My Vingren. Foto: Ulf Berglund

Journalisten My Vingren har ägnat många år åt att bevaka och kartlägga den högerextrema miljön i Sverige. Simon Kloses nya dokumentär Hacking Hate följer hennes grävande arbete från anonyma konton på sociala medier till nazistiska nätverk och storbolagens chefer.

Med några snabba klick i ett bildredigeringsprogram skapar My Vingren tre nya individer utifrån sina egna selfies: Pappa, mamma och barn. En liten familj där varje karaktär får en personlighet och ett instagramkonto. 

Vingren låter sina fejkkonton följa olika högerextrema influencers som successivt gör dem allt mer radikaliserade. Efter några veckor blir pappans konto inbjudet till en chattgrupp på den krypterade diskussionsplattformen Telegram. Initiativtagare till gruppen visar sig vara en man som både rekryterar nordiska ungdomar till sin nazistiska rörelse och legosoldater till ryska Wagner Group. 

Annons:

Hacking Hate är både skrämmande och angelägen på flera sätt. Filmen visar hur sociala mediers inflytande på våra liv går stadigt hand i hand med den globalt växande nyfascismen. Mellan terrordåd som skolattacken i Trollhättan och massmordet i en moské i Christchurch, Nya Zeeland, finns tydliga kopplingar där  konton på sociala plattformar spelar en avgörande roll.

Hat lönar sig

My Vingren granskar även en svensk youtuber som når hundratusentals följare med budskap om träning, rasbiologi och grovt våld. Från Google-ägda Youtube belönas han med utmärkelser för sina många följare och tackas för ett gott samarbete. 

Så hur förhåller sig företagen som äger dessa plattformar, där högerextremism och nyfascism blomstrar, till sina extremistiska användare? Helst vill de inte ta ställning alls visar det sig, men till slut får Vingren en intervju med Googles svenska policychef. Googlechefen påstår att de inte tjänar några pengar på kreatörer som sprider hat på nätet, men blir märkbart obekväm av frågan.

Tvärt emot vad Google påstår är det mycket som tyder på att plattformarnas policys och utformande bäddar för extremhögern och deras informationskrig. Intervjuer med en tidigare medarbetare på Twitter som såg till att Donald Trump stängdes av bekräftar detta. Hat lönar sig. 

My Vingren använder manipulerade selfies för att skapa fiktiva karaktärer. Foto: Ulf Berglund

My Vingren är både imponerande skicklig och oerhört modig. Hennes granskningar har lett till konkreta dödshot och tvingat henne att leva med personskydd. Men trots att hon många gånger har övervägt att sluta, inte minst sedan hon fick barn, är drivkraften bakom hennes arbete starkare. 

Med hennes egna ord: ”Jag blev journalist för att jag vill förstå. När jag granskar hur hat fungerar blir det ett sätt för mig att hantera min egen rädsla. Rädslan vart världen är på väg. Ju djupare jag gräver desto starkare blir min egen rustning.”

Hacking hate har premiär på fredag den 17 januari och visas bland annat på Bio Bristol i Sundbyberg i helgen. 

Anna Nygård