Fasta är mer än att avstå från föda

Just nu pågår en period av fasta för många av världens miljontals muslimer och kristna. På Svenskalyftet i Rinkeby Folkets Hus finns några av dem.

Alla kvinnor på plats har erfarenhet av fasta och de flesta fastar just nu, antingen enligt muslimsk tradition eller eritreansk-ortodox kristen tradition.
– Enligt islam är fastan jätteviktig, den är obligatorisk, säger en kvinna men nämner att det finns undantag för exempelvis sjuka.

Det som enligt flera av de kvinnor som fastar under ramadan kan vara en utmaning är att hinna äta innan solen går upp, ta hand om barnen och sedan ordna allt inför att bryta fastan på kvällarna. Och i bästa fall lite sömn däremellan.

Annons:

En av kvinnorna har redan fastat en hel månad, i februari, enligt sin pingsttradition. Då får inte gifta par bo i samma rum och de ber mycket, till Jesus.

– I den ortodoxa fastan är påsken viktig, man äter mer vegetariskt, men det finns också fasta på vissa dagar hela året. Alla från sju år fastar. Man träffas också i kyrkan på lördag och söndag, och lyssnar online på gudstjänst andra dagar, berättar några av kvinnorna.

De verkar alla överens om att fasta är en tid också för reflektion och att tänka på andra, till exempel fattiga. Inom de kristna traditionerna läser man mycket ur Bibeln och inom islam ur Koranen.
– Ramadan är en paus för att ta hand om sitt inre.

Som kvinnorna ger uttryck för finns det många anledningar till att fasta. Att fasta av religiösa skäl är en praktik som förekommer inom flera av de stora världsreligionerna: bland annat judendom, kristendom, islam och hinduism, men också hos olika urfolk.

Enligt Nationalencyklopedin är fasta ett ”frivilligt avstående från föda, till exempel som ett led i en religiös ritual eller i en medicinsk behandling”, det senare kan handla om att fasta inför blodprovstagning eller andra undersökningar där ämnen från kosten kan påverka resultatet.

En del av syftet med religiös fasta kan vara som botgöring efter kris, som del av sorg, för att kontrollera kroppsliga impulser och för att ge mer utrymme för exempelvis reflektion och bön. Ju längre utövaren kommer in i fastan desto viktigare tycks den andliga upplevelsen vara.

Det finns även sammanhang där fasta ses som en reningsprocess, eller som förberedelse på något betydelsefullt, såsom inför krig, jakt eller i samband med invignings- och övergångsriter. Exempel som elitidrottare berättat i tävlingsprogrammet Mästarnas Mästare visar på slående likheter när det kommer till förberedelsemomentet i kombination med annan kosthållning.

Även i svensk folktro har fasta förekommit som viktigt inslag för att frambringa exempelvis andliga visioner vid spådomsritualer. Under exempelvis “årsgång”, som tillämpades omkring jul eller nyår, ansåg man sig förutse händelser för kommande år.

I likhet med muslimernas fastemånad ramadan, där varken mat eller dryck får förtäras från soluppgång till solnedgång, tillämpar även judar avhållsamhet från detsamma på försoningsdagen (jom kippur) och sorgedagen (den 9 Av).

Inom islam är fastan (sawm) den fjärde av fem pelare, med tillfälligt undantag för exempelvis resande och sjuka. Den som fastar ska även undvika att ha sex, förtala, skvallra och vara aggressiv.

Den kristna fastan innebär ofta ett minskat eller ändrat födointag och brukades redan på Jesus tid. Enligt Svenska kyrkan är det upp till den som fastar att avgöra vad den vill avstå ifrån – exempelvis tv-tittande, godis, alkohol och kött.

Likt muslimernas zakat (den årliga obligatoriska allmosan som ofta betalas under ramadan) kan den kristna fastan innebära att avstå från något för att ge till någon som behöver det, eller till exempel att klimatfasta för miljöns skull.

Ett exempel på icke-religiös fasta är intermittent, eller periodisk, fasta, varav 5:2-dieten kanske är den mest kända där man äter fem dagar och fastar två dagar.

David Johansson

Källor: Världskulturmuseerna, Nationalencyklopedin, Laboratorium för folk och kultur, Svenska kyrkan, islam.nu