De som bott i lägret i Akalla står i skogen och samtalar.

Torsdagen den 27 juni kom Kronofogden och stadens anlitade firmor för att riva EU-migranternas läger i Akalla. Samma läger som i våras attackerades av Nordiska motståndsrörelsen, NMR.
– När staden gör samma sak som nazisterna ger det en signal till allmänheten att det är okej att banka ner deras hus, säger Anne-Marie Grave.

Anne-Marie Grave har länge engagerat sig för EU-migranternas rättigheter. Den 26 januari överklagade hon, å en av de boendes vägnar, Exploateringskontorets beslut att tömma och riva lägret.
– Då gick ärendet vidare till tingsrätten och de fick stanna fem månader till.

Men sedan fick de boende veta att de skulle avhysas den 27 juni. Anne-Marie Grave skrev om det på Facebook och uppmanade folk att komma dit för att protestera.

Annons:

Rafael Altez var en av dem som var där för att försöka hindra rivningen av lägret.
– Vi vill att romerna ska behandlas som EU-medborgare och inte på samma sätt som palestinierna behandlas av Israel, säger han.

De som bott i lägret i Akalla står i skogen och samtalar.

De boende och några som stöder EU-migranternas rätt att vistas där, var på plats och protesterade mot avhysningen. Då kallades polisen dit.
– Men det gick lugnt till, säger Rafael Altez.

Det dröjde en stund och sedan gick grävskoporna loss på lägret och jämnade det med marken.

Anne-Marie Grave menar att svenska myndigheter ”är inpyrda av antiziganism”, och att det inte finns något intresse bland politikerna att lösa problemet.
– Så här har staden hållit på och rivit läger flera gånger om året i säkert tio år. Vänsterpartiet har en gång motionerat om att det borde ställas upp en billig camping åt EU-migranterna, ett legalt och tryggt ställe. Men förgäves, det finns inget som helst intresse.

Hon berättar att stadens finansborgarråd, Karin Wanngård (S) upprepar att ”de inte kan acceptera att de bor som de gör”.
– Men där är vi överens, det tycker vi inte heller. De brukar säga att barn inte får bo på det sättet, men det gör de inte. Barn har inte bott i läger sedan 1950-talet. Politikerna behöver uppdatera sig. Det är samma tongångar då som nu, det är skamligt, säger Anne-Marie Grave.

Kerstin Gustafsson Figueroa
Bilder: Rafael Altez

Rivning av lägret.
Lägret efter rivningen.
Print Friendly, PDF & Email