Förre ordföranden i Al Azharstiftelsen sitter häktad sedan slutet av november 2018. Vem är han egentligen, Bashir Aman Ali?
I tingsrätten dömdes Bashir Aman Ali till fyra år och sex månaders fängelse för trolöshet mot huvudman, grovt brott och grov trolöshet mot huvudman. Han fick dessutom näringsförbud i åtta år och förhindras därmed att bedriva företag i någon form.
Domarna i tingsrätten överklagades och förhandlingarna i Svea hovrätt är avslutade. Dom faller den 10 oktober.
2007 skrev Kerstin Gustafsson Figueroa boken För Guds skull (Atlas) och ett kapitel handlade om Al Azharskolan. På den tiden var Bashir Aman Ali skolans rektor. Nyhetsbyrån Järva publicerar nu reportaget om skolan och om honom.
”Det är på grund av oss som de inte kan sova om nätterna”
Det är nästan så att man kan höra en knappnål falla. I alla fall om ett suddigummi faller från bänklocket. Så tyst är det när klass 5 a i Brommaskolan arbetar under lektionen. Ändå är det stimmigare den här dagen än vad det brukar vara, får jag veta, och det beror på Ramadan. Brommaskolan är en av runt tjugo muslimska grundskolor i landet, och många av eleverna fastar. De får inte äta något mellan soluppgång och solnedgång. Men innan solen går upp äter de söta dadlar, för att bli pigga och orka med dagen.
Brommaskolan, som även har namnet Al-Azharskolan, ligger i villaförorten Norra Ängby utanför Stockholm. Klassrummet för 5a har namnet Istanbul och ser ut som vilket klassrum som helst. Elsa Beskows planscher på väggarna, barnteckningar, och grupparbeten. Tina Sandberg är lärare i SO-ämnen och svenska och Tord Malmberg i NO och matematik. De har runt tjugo elever och de arbetar alltid i par.
”Ja, när han undervisar, är jag resurs, och tvärtom”, säger Tina, och man undrar varför inte alla skolor och alla barn har det likadant.
Tina kommer ursprungligen från Råneå i Norrbotten och har tidigare arbetat i en kommunal grundskola. Men så flyttade hon till Stockholm och sökte nytt jobb. En kompis tipsade om en ledig tjänst i Brommaskolan. ”Jag sökte och fick jobbet.”
Hon visste inte särskilt mycket om islam tidigare, ”jag läste en bok sommaren innan jag började. Men mer var det inte.” Hon upplevde inte att några särskilda krav ställdes på henne. ”Det enda jag tänker på är att inte ha alltför korta kjolar”, säger hon. ”Kanske inte heller linnen. Men det gör jag av respekt, det känns naturligt.”
Ändå blev mötet med den muslimska världen en stor förändring. ”Jo, visst blev det det. Men bara till det bättre. Jag har bara upplevt det positivt, som något berikande.”
Tina Sandberg kände inte av några krav, men rektorn för Al-Azharskolan, Bashir Aman Ali, har sina bestämda kriterier när han väljer lärare.
”Först och främst vill jag ha en behörig lärare, vi har bara behörig personal, i vilket yrke det än må vara.” Sedan ser han till att minst en av av de två lärarna som tar hand om en klass har svenska som modersmål. ”Barnen får aldrig möjligheter annars att lära sig svenska. De hör ingen svenska hemma, inte i Rinkeby, inte i Alby, inte på teve, ingenstans.” Det händer också att båda lärarna i en klass är svenskar.
”Dessutom vill jag att åtminstone en av lärarna i varje klass är icke-muslim. Det är viktigt att barnen får en relation till en vuxen som inte har samma religion. Det ökar förståelsen.”
Helst också en erfaren lärare tillsammans med en ung och mindre erfaren. ”Där har jag misslyckats, de flesta av lärarna här är unga.”
Slutligen ska det vara en manlig och en kvinnlig lärare i varje klass. ”Där har jag lyckats bra. När jag gick på rektorsutbildningen, vi var 32 rektorer där, så var min skola den mest jämställda.”
Brommaskolan har 120 elever, från årskurs fem till nio. Dessutom har skolan dagisavdelning, sexårsverksamhet och klasser upp till årskurs fyra i Ulvsunda. De är två avdelningar av samma skola, Al-Azharskolan, och sammanlagt studerar 400 elever där.
När jag kommer på morgonen träffar jag lärarna i fikarummet. De är till den största delen svenskar och inte muslimer. De har morgonmöte medan eleverna har morgonsamling och bön i gymnastisksalen. Klasserna är små, max drygt tjugo elever, och inte bara 5 a, utan varje klass, har hela tiden två lärare. Dessutom finns en kock, som även han fastar denna dag, biträdande rektor och en administrativ halvtidstjänst. Al-Azhar skolan har en heltidsanställd skolsyster och tre heltidsanställda chaufförer. När chaufförerna inte hämtar barn från Stockholms alla förorter, så är en av dem hemspråkslärare i turkiska och de andra två rastvakter. Det är gott om vuxna i skolan och det gör skolmiljön lugn och trygg. Skolan kostar inget och finansieras enbart med kommunala medel. Hur är det möjligt, undrar jag när vi träffas i lärarrummet. ”Ja”, säger Gunnel Mohme, som arbetar på skolans expedition, ”hela verksamheten finansieras av skolpengen. Inget annat. Men de flesta av våra elever bor ju i områden där skolpengen är större än vanligt. Kanske är det därför.”
Rektorn Bashir Aman Ali skrattar när han hör detta. ”Vi förlorar miljoner på att skolan inte ligger i Rinkeby eller Tensta”, säger han. ”Nej, vi får samma skolpeng som barnen här ute i Norra Ängby. Det enda extra ekonomiskt stöd vi får är för undervisning i svenska två och hemspråk. Alla, utom arton, av våra elever har ett annat språk som modersmål.” Men han menar att han tjänar in mycket på att sköta det mesta själv. ”Jag har arbetat ensam i tio år, inte förrän nu har jag skaffat en biträdande rektor. Dessutom har jag inte köpt nya möbler, utan använder i princip de möbler som fanns när vi fick ta över skolan. Där spar jag mycket pengar.” Brommaskolan är en före detta kommunal skola, men i gott skick. Lite lagomt slitet, som skolor brukar vara.
”Dessutom godkänner jag allas idéer och förslag till förbättringar. Jag får deras idéer gratis, det tjänar jag mycket på, och det sätter fart på utvecklingen.”
Al-Azharskolan är inne på sitt tolfte läsår nu. Bashir Aman Ali var med 1995 när skolan i Ulvsunda startade. Det finns dessutom en muslimska skola i Akalla, ”med dem samarbetar vi”, sammanlagt sex i hela landet. ”En i Växjö. en i Gårdsten i Göteborg, en i Uppsala och en Al-Azharskola till i Örebro. Den grundade jag.”
I Örebro finns även en annan muslimska grundskola, Al-Salam-skolan, som har fått en del kritik. ”Den ska inte förväxlas med vår skola. De som driver den skolan tillhör en riktning inom islam som är mycket ovanlig, wahabismen. Men de kan inte följa wahabismen i praktiken, utan måste följa den svenska läroplanen. De finansierar sin verksamhet delvis med pengar från från saudierna.”
Al-Azharskolan är medlem i Sveriges Islamiska Skolor, som ingår i Sveriges Muslimska Råd. I hela landet finns 671 friskolor på grundskolenivå. Tio procent av dem är religiösa. ”Och nittio procent av de religiösa grundskolorna är kristna”, säger Bashir Aman Ali. ”Men ingen är bekymrad över dem. När kritikerna pratar om religiösa skolor menar de ofta de muslimska. Det är på grund av oss som de inte kan sova om nätterna.” Så skrattar han gott, och skrattar gör han ofta. Rektorn verkar omtyckt, det märker jag i lärarrummet, och barnen tilltalar honom som en kompis när han passerar dem i korridorerna.
Ökar inte en muslimsk skola segregationen, undrar jag. Nej, det tror inte Gunnel Mohme, som har mångårig erfarenhet från Rinkebyskolan som lärare i svenska som andra språk. ”Jag tror att det är bra för eleverna att skolan inte skiljer sig alltför mycket från livet hemma. Samhället finns ändå runt omkring dem och vi arbetar med integration på alla bredder och leddar.” Det var Gunnel som anordnade prao för alla elever i åttan, två veckors arbetslivsorientering. Hon såg till att de fick komma till SEB, Stockholms hamn, Svenskt näringsliv. ”Jag sade ingenting om att tjejerna bar slöja, jag tänkte det ordnar sig nog när de väl kommer dit. Och det gjorde det.”
Bashir Ali säger, att visst kan det vara så att en muslimsk grundskola ökar segregationen. ”Men man måste komma ihåg att samtliga skolor i förorterna är segregerade. Om vi lade ner vår verksamhet, skulle det inte betyda att våra barn integreras. Den här skolan är mer integrerad än kommunala skolor i invandrartäta områden. I Ulvsunda delar vi dessutom lokaler med en kommunal skola. Barnen spelar fotboll tillsammans på rasterna, ibland mot varandra, ibland med blandade lag. De skulle aldrig träffa några svenska barn annars.”
Fostrar skolan muslimer? Kanske, säger han. ”Men barnen väljer ändå själva sedan. Jag är uppvuxen i en djupt religiös familj, vi var tvungna att gå till moskén, vi var tvungna att lära oss koranen utantill. Det handlade inte om vad vi ville, utan vi var tvungna. Min bror valde senare i livet en annan väg, han är inte praktiserande idag.”
Sedan berättar Bashir Aman Ali att hans ena dotter frågade om hon fick gifta sig med en svensk. Nej, absolut inte, svarade han. Jag förbjuder dig att göra det. Bashir visar hur han riktigt tog i, använde både sitt magstöd och sin auktoritet. Du måste gifta dig med en muslim, sade han. Men så tänkte han efter, och blev lite mer försonlig. Är han bara muslim så kan du gifta dig med vem du vill, en kines, en svensk, vem som helst. Men dottern nöjde sig inte. Hon framhärdade och sade ”men om jag verkligen vill gifta mig med en svensk som inte är muslim.” Ja, hade Bashir svarat, då blir det väl så. Han skrattar och slår ut med händerna. ”Det är så det är. Vi är ett nomadfolk. Ingen kan tvinga oss till något.”
Tina Sandberg håller förhör med sina femteklassare om de politiska partierna i Sverige. De ska ha prov på eftermiddagen och nu gör de en sista genomgång. Barnen kan alla namn, ”Maud Olofsson, Peter Eriksson”, alla symboler, ”ett c, en maskros”. De är jätteduktiga. De flesta av eleverna är födda i Sverige, men inte alla. De som behöver får extra undervisning i svenska några gånger i veckan.
Vad tror du på, brukar barnen fråga Tina. ”Jag tror på er”, svarar hon, ”och på mig själv”. Det tycker de är konstigt, men de respekterar hennes svar.
När det är rast spelar eleverna fotboll och basket ute på skolgården. Tjejerna i sina långa kjolar och huvuddukar. Killarna har jeans och keps, de ser ut som killar brukar. Ünal är femton och har gått i Brommaskolan sedan i femman, nu går han i den första avgångsklassen. ”I Fittja är det inga problem att vara muslim”, säger han, ”men här i Norra Ängby känns det. De tror vi är terrorister allihop.”
En av de flickorna i samma klass heter Yasmine. När hon slutat femman flyttade hon med sin svenska mamma och syskon till Marocko. Tre år levde de i staden Fez. ”De år jag gick i skolan där var helt fantastiska,” säger Yasmine. ”Jag lärde mig otroligt mycket. Där glöder eleverna, alla tar skolan på allvar.” Under åren i Marocko var pappan kvar i Sverige och arbetade, så efter en tid återvände familjen hem igen. ”Vi saknade honom.” Yasmine skulle egentligen gå i första ring nu, men fick gå om ett år när hon kom tillbaka och går därför i nian. ”Jag har inte förlorat något”, säger hon, ”jag har lärt mig tala både franska och arabiska.” Om somrarna åker hon och hennes syskon upp till mormor i Hälsingland. Där tar Yasmine av sig slöjan. ”Ingen bor där, det är bara vi på landet. Men i Järvsjö, oj, vad de tittar!” Yasmine trivs ”fruktansvärt bra” i Bromma-skolan och hon har många vänner här. De bor i olika områden runt Stockholm, men umgås intensivt ändå. ”Vi passar så bra ihop, vi är nio tjejer som passar som hand i handske. Vi brukar mejla varandra.” Hon beskriver sig själv som en ”datanörd” och vill i framtiden starta eget företag, ”sköta bokföring och så”. På fritiden spelar hon innebandy och umgås med familj och vänner. Yasmine är klädd i helsvart hijab, och jag undrar om färgen betyder något särskilt. ”Nehej”, säger hon och skrattar, ”den är bara bekväm att använda, eftersom den har blixtlås här fram.” Under det svarta visar hon sin tröja, den är rosa och brun, camouflagemönstrad. Varför bär så många småtjejer slöja, undrar jag. Ska de inte börja när de kommer in i puberteten? ”Jo, men min många börjar tidigare” förklarar hon. ”Ingen vill skylta med att man har fått mens.”
Från början var det många familjer som ville att barnen skulle få undervisning i Koranen. ”Idag är vi en skola i första hand”, säger Bashir Ali. ”En skola plus religion och kultur.” Det enda extra som Brommaskolan har är en undervisningtimme i veckan i Koranen. Sedan har de morgonsamling och middagsbön, men det är inte obligatoriskt. Läraren i islam är svensk, en blid ung man som konverterat till islam, och det är också han som leder morgonsamlingen och middagsbönen. Det är inget tvång att delta i bönen, men alla elever gör det.
På fritiden, hur han hinner är svårt att förstå, är Bashir Aman Ali imam i somaliska moskén i Rinkeby. I moskén undervisar han kvinnor och män tio timmar varje vecka. De 162 unga kvinnorna som regelbundet kommer dit undervisas i Koranen, hadither, fiq och sera mellan klockan sex och nio om kvällarna. ”Efteråt har jag rådgivning, och kvinnorna brukar stanna kvar i till midnatt. De är mycker mer utsatta än vi män. Men om jag jämför livet i Sverige med många andra länder, som Egypten, Syrien, Irak eller Saudiarabien, så är Sverige ett paradis för muslimer.”
”Generellt har vi mer frihet här i Sverige än i muslimska länder, fördelarna överväger klart. Jag anser att muslimerna är utsatta i hela västvärlden, men mest i media. Känner vi av det på arbetsplatserna”, frågar han retoriskt. ”Nej, det gör vi inte. Känner vi av det på gatorna? Inte heller där.”
Jag invänder att de flesta muslimer lever i bostadsområden med andra muslimer, och de allra flesta arbetar inte tillsammans med svenskar. ”Det är klart, men jag märker inte av något på gatorna, även när jag är i innerstan”, säger Bashir Ali. ”Men när jag var i Finland, min bror bor där, lärde jag mig ordet ”musta” omedelbart. Det betyder svart. När jag åkte tunnelbana bytte folk vagn när jag satte mig. Jag åkte på stryk under mitt första besök där, det har aldrig hänt i Sverige.”
”Generellt har vi mer frihet här i Sverige”, fortsätter han, ”i många muslimska länder lever människor som slavar.” Och så berättar han en vits, kanske man kan kalla det en muslimsk vits. ”Det var några som vallfärdade till Mecka, och de hittade inte riktigt, visste inte var den heliga stenen Kaba fanns. De knackade på ett hus och en man öppnade. Vart ligger den heliga stenen, frågade de. Åt det hållet, svarade mannen, och pekade åt helt fel håll.” Han skrattar igen. ”Det är typiskt. Långt ifrån alla muslimer är praktiserande.”
Bashir Aman Ali kom till Sverige 1990 och har lång erfarenhet av det svenska samhället. Han berättar hur det gick till när den första muslimska riksorganisationen växte fram i landet. En av grundarna tog makten över shiiterna genom en kupp, han blev själv bortkuppad av en annan, som i sin tur blev bortröstad av en tredje som slutligen fick gå han också. Numera kan männen, för det handlar om män, skratta åt eländet tillsammans. ”Det var en katastrof. Vi hade aldrig fått lära oss vad demokrati är. Vi kom alla från olika länder, talade olika språk, hade olika traditioner. Jag tackar Gud för att vi överhuvudtaget förstår varandra.”
Efter attentatet mot World Trade Center den 11 september 2001 gick ryktet att Bashir Ali delade ut godis och kakor för att fira det som hänt. Skolverket dök upp, tre män i en taxi plus en arabisk tolk.”Vad tror ni själva?, frågade jag dem. Jag har 40 anställda svenskar, alla högutbildade, skulle de acceptera det?” Bashir skakar på huvudet. Den som spridit ryktet var en före detta anställd, av iranskt ursprung. ”Iranier och somalier har så vitt skilda erfarenheter, vi har svårt att förstå varandra. I Iran var de religiösa ledarna skurkarna, i Somalia var de folkets hjältar.”
Nästa gång jag besöker Brommaskolan är det snart jul. Inga adventsstakar eller julpynt någonstans. Men lite färgglada girlanger hänger i taket sedan stora festen efter Ramadan. Jag smyger in under pågående lektion i sal Istanbul. Kassråd pågår i 5 a och Tina Sandberg och Tord Malmberg för allvarlig diskussion om ordningen på eleverna i matsalen, under middagsbönen, på rasterna. Det har kommit klagomål att femteklassarna är stökiga. ”Vi tycker att ni är bäst”, säger Tord, ”Kom ihåg att vi tycker så mycket om er, men inte alltid det ni gör.” Båda lärarna manar till skärpning.
”Vi var båda sjuka under några dagar,” säger Tina Sandberg under rasten som följer, ”och då blev det lite oroligt i klassen. Men i slutet av terminen blir det ofta så.”
Efter rasten har eleverna NO. Tord går igenom förbränning och fotosyntes. En livlig diskussion om koldioxid och miljöförstöring följer. Vilka är miljöbovarna, frågar läraren, och menar alla som kör bil. ”USA”, säger en kille med hög röst. ”USA är värst.”
Ett av de första uttalanden som nye skolministern Jan Björklund gjorde handlade om ordningsbetyg och bättre kontroll av religiösa friskolor. ”Den skola han är ute efter vill jag också ha”, säger Bashir Ali och slår ut med armarna. ”Ordning och reda. Men inte bara ordning och reda, det låter militärt, utan även harmoni måste till.” Jan Björklund är inte heller motståndare till religiösa skolor, som andra inom regering och även i oppositionen. ”Han ställer samma krav på alla skolor, och det tycker jag är bra. Vad gäller religiösa friskolor har inte vänstern någon konstruktiv hållning, tyvärr.”
Björklund tänker kräva bättre ekonomisk redovisning från skolorna. ”Vi är en stiftelse, men har öppen redovisning och en svensk auktoriserad revisor.” Bashir Aman Ali rabblar upp alla myndigheter till vilka han redovisar ekonomin. ”Till länsstyrelsen, skolverket, kommunen, utbildningsförvaltningen och skattemyndigheterna.” Nej, Brommaskolans rektor räds varken hårdare kontroller eller Jan Björklund. ”Jag välkomnar honom”, säger han med ett stort leende. ”Han är min man!”
