Äntligen äger Rinkebysonen Mustafa Zatara en scen med sin enmansföreställning “Vem var min pappa?”. Här får vi höra honom berätta om pappa Hasan Zatara, som blev Lasermannens sista offer.
I min dator har jag oändliga timmars intervjuer och pitchar till tv och teater, i försök att förklara att detta inte bara är en enskild familjs tragedi, utan en saknad pusselbit i berättelsen om Sverige.
Mustafas mamma, den heroiska Sawsan, berättar i min bok ”Mammorna” om hur hon blir ensam kvar med sju barn efter att Lasermannen klev in i familjens kiosk med avsikt att döda en invandrare. Mellan augusti 1991 och januari 1992 sköt John Ausonius elva personer med invandrarbakgrund i Stockholm och Uppsala, varav en avled. Hans namn var Jimmy Ranjbar och han var en 34-årig man från Iran.
Ausonius som döptes till Lasermannen för att han initialt använde ett gevär med lasersikte inspirerades bland annat av Joseph Paul Franklin, en amerikansk högerextrem terrorist som på 1970- och 1980-talet mördade människor i USA baserat på deras hudfärg eller religion.
Familjen mordhotades av nazister som ville slutföra det Lasermannen misslyckats med
Medan Lasermannen har skildrats i otaliga artiklar, filmer och dokumentärer, har hans offer förblivit anonyma. Nu rättar Mustafa till obalansen genom att i en lika stark som stram monolog sätta sin far i centrum. Vi får fragment ur Mustafas uppväxt med en pappa som låg i koma, medan familjen mordhotades av nazister som ville slutföra det Lasermannen misslyckats med.
Vi får en inblick i sonens sorg och strävan att ge sin far rösten han fråntagits och berättelsen han berövats. Pappan som tog med familjen på allt från midsommarfiranden till semestrar på Skara Sommarland. Han som älskade Palme och sällan missade en demonstration. Palestiniern som i unga år var tillsammans med en judinna och kände kärlek till människor utan att kollektivt skuldbelägga dem för andras brott.
Mustafa, som blir både sin fars personliga assistent och språkrör, väver samman två parallella pappaliv med politiska utspel. Här nämns den episka scenen när dåvarande invandrarminister Birgit Friggebo uppmanade oss att sjunga “We Shall Overcome” på Folkets Hus, medan Hasan kämpade för sitt liv.
När Olof Palmes träffsäkra tal om fördomar och rasism spelas upp, lika skarpa och relevanta då som nu, påminns vi också om sorgen över att vår statsminister mördades på öppen gata. Denna iscensättning blir en stark spegling av vår samtid, särskilt efter det tragiska dådet i Örebro.
Mamma Sawsan höll ihop familjen genom de mörkaste stunderna
Nu sitter Hasan på första parkett i sin palestinasjal, ömsom skrattande, ömsom gråtande, med sitt barnbarn, Mustafas son, medan publiken ger far och son stående ovationer. Där står också mamma Sawsan som med sin styrka och kärlek höll ihop familjen genom de mörkaste stunderna.
Denna föreställning är inte bara en hyllning till en far och en familj, utan också en varning för rasismens trauman och terror. Lasermannen som satte skräck i oss alla inspirerade senare andra såsom ”Malmöskytten” Peter Mangs och den norska terroristen Anders Behring Breivik, vilket understryker vikten av att inte bara minnas utan också aktivt kämpa för att förhindra att historien upprepar sig.
Tack Mustafa och familjen Zatara för att ni fortsätter kämpa och tack Kulturhuset Stadsteatern Husby för denna modiga och folkbildande kulturgärning som borde turnera i hela landet.
Alexandra Pascalidou
