När Iman Elmi inledde samtalet med författaren Elise Karlsson under Rinkeby bokfestival, sade hon:
– Välkommen hem, Elise.
Elise Karlsson, som är född och uppvuxen i Rinkeby, arbetar som förläggare på Norstedts och har skrivit en rad hyllade romaner. Förra året kom Det finns liv här (Natur& Kultur) den första delen, i en svit om Rinkeby, som utspelar sig på 1970-talet.
– Tack, det är väldigt fint att få komma tillbaka och prata om den här boken just här, sade hon.
Han skrev om hur det är att leva på en plats som många anser vara periferi
Romantiteln är inspirerad av en dikt av Göran Sonnevi, som levde i ett miljonprogram i Järfälla på 1970-talet. Sista raden i dikten lyder: ”Det finns liv här och det finns inget annat liv än det som kan bli vårt.”
– Han skrev flera dikter som är väldigt fina, om hur det är att leva på en plats som många anser vara periferi, utsidan av samhället på något sätt.
Boken börjar 1971, då Rinkeby officiellt grundades, och handlar om människor som levde här. En del hade flyttat dit från landsorten, andra kom från olika delar av världen. Hon skrev fram romanfigurerna till en del inspirerade av henne egna föräldrar, hennes pappa kom från Frankrike, och föräldrarnas vänner som kom från hela världen.
– Först är det som att leka med pappersdockor, men till slut blir de som riktiga människor och man vet exakt hur de kommer att reagera och känna.
Och genom romanfigurerna lärde hon känna platsen.
– På 1970-talet var det en hoppfull tid, många var engagerade i vardagen, gick och demonstrerade, hade möten och skrev protokoll. Man ville bygga en välfärdsstat, ett samhälle för alla.
I senare delar av romansviten blir det mörkare, och tydligt att regeringar nedmonterar välfärdsstaten. Men om Elise Karlsson har ett budskap med sin svit, så är det att ge hopp.
– Jag tror att även idag så kan man få den där känslan, att det finns en möjlighet att förändra. Jag tror att Palestinarörelsen, till exempel, är en rörelse där många, trots allt, känner hopp.
Rinkeby har präglat Elise, och hela hennes liv, och hon har svårt att förstå hur Rinkeby kan kännas som en främmande plats för andra. Det är det som är fantastiskt med Nyhetsbyrån Järva, de är här hela tiden
– När jag växte upp här så var det hela min värld. Senare har jag förstått att skolorna i Rinkeby var eftersatta redan då. Det är en plats som kräver resurser och man har sällan lagt så mycket resurser på Rinkeby som behövs. Och det har blivit värre med tiden.
När samtalet involverade även publiken kom frågan om mediernas ansvar för bilden av orten upp.
– Medierna kan inte bara komma hit när det är problem. Det är det som är fantastiskt med Nyhetsbyrån Järva, att de är här hela tiden, sade Elise Karlsson.
Hon beskriver, som så många andra oberoende av var man bott, att uppväxten inte alla gånger var så lätt.
– När jag flyttade härifrån 2003 var det skönt, men sedan märkte jag att jag saknade mycket här. Rinkeby är en viktig plats. Det är här det händer, inte i Rosenbad.
Till hösten kommer nästa del av romansviten om Rinkeby. Nästa bok har titeln Sår som aldrig läks, ord tagna från ett tal av Olof Palme.
– Folk förstår inte vad Rinkeby är och jag kommer ägna hela livet åt att förklara det.
Kerstin Gustafsson Figueroa
