Samtalsledaren Evin Cetin frågar hur det kommer sig att de båda lämnade polisyrket. Nadim Ghazale svarar att han vet att det behövs många fler poliser, men att det behövs ännu fler som arbetar med det tidiga, förebyggande arbetet.
– Jag vill att de poliser som finns ska få mindre att göra.
Christoffer Boman arbetar på Skandias stiftelse Idéer för livet med att försöka hitta ett fungerande system för samverkan mellan många olika aktörer kring barn, från tidig ålder. Han sade att som det är nu kan vi konstatera att det tidiga förebyggande arbetet inte fungerar.
– Det finns inget system för samverkan i det operativa arbetet varje dag. Samverkan är inte ett mål, det är ett behov för att hantera flera specifika problem tillsammans.
– Vi måste bli bättre på att bygga partnerskap och jobba tillsammans i vardagen. De olika yrkesgrupperna som till exempel polis och socialsekreterare borde sitta i samma rum, inte bara ha ett möte en gång i månaden, sade han.
Vi var två områdespoliser, det var helt omöjligt att hinna det vi ville göra
Nadim Ghazale berättar att han nu arbetar som verksamhetschef för den ideela organisationen Nattvandring.nu Det skulle behövas en ungdomsmyndighet som arbetar med alla olika sorters risker
– När jag var områdespolis arbetade vi med bland annat skolan. Då behövde vi träffa barnen i skolan, prata med föräldrarna och skolpersonalen.
– Vi var två områdespoliser, det var helt omöjligt att hinna det vi ville göra, vi räckte inte till. Det akuta prioriteras och det förebyggande hinns inte med. Polisen har aldrig satsat så mycket som det skulle behövas på det preventiva arbetet, sade Nadim Ghazale.
Han berättade vidare att forskningen visar att den mest kritiska tiden i barnens liv är mellan 11 och 19 år. Vid 11 finns en viss risk att hamna i kriminalitet, och den ökar med åren, men när barnen passerat 19, så sjunker risken att hamna i kriminalitet drastiskt.
– Det vi ser nu är allt fler unga med allt fler riskfaktorer. Det skulle behövas en ungdomsmyndighet som arbetar med alla olika sorters risker. Inte som nu att olika myndigheter arbetar med sin lilla del.
Är det möjligt att jobba förebyggande i ett område där det finns mycket kriminalitet?
– Ja, det går, men det är en större utmaning. Det handlar om att bygga den egna förmågan hos barnen att motstå grupptryck. Bygger vi starka 3-åringar, så minskar risken. För de äldre barnen gäller det att erbjuda annat. Att hitta olika individers olika behov. Det kan vara ett sommarjobb, stöd till föräldrar eller annat, sade Christoffer Bohman.
– En annan sak är att övriga samhället ändrar sin syn på och sitt sätt att tala om förorten. Om barn hela tiden hör att deras ort är dålig och fattig så växer hopplösheten.
Om ni får peka ut en enskild del i det förebyggande arbetet ni gör, som särskilt viktig, vad skulle det i så fall vara?
– Viktigt är en starkare och mer synlig vuxenvärld. Vad kan jag göra? Ställ dig själv frågan, sade Nadim Ghazale.
– Att samverkan kring barn börjar mycket tidigare, och att vi håller dem i handen mycket längre, sade Christoffer Bohman.
Det här samtalet borde Ulf Kristersson ha lyssnat på istället för att prata om Sverige under andra världskriget med Henrik Berggren.
Annika Skarf
