Krönika

Jag kom med tåget till Stockholm från högskolan i Västerås runt halv sex på kvällen. När jag kom hem till Tensta träffade jag två bekanta. De frågade om jag ville följa med dem till en ceremoni, som anordnats till minne av att en ung man blivit mördad. Jag följde med dem till en lokal där många kvinnor från hela Stockholm hade samlats. Kvinnorna sörjer för sig, och männen för sig, i dagarna tre. Jag tog av mig skorna och och satte mig på golvet. För det är en traditionen att sitta på mattor på golvet, men man kan sitta på stolar också om man vill. I köket ordnades med förtäring, skålar med popcorn och dadlar. Det fanns också ett speciellt kaffe med ingefära, som man oftast dricker vid minnesstunder och andra ceremonier. Oftast är det en kunnig i islam som föreläser om hur man går vidare när man förlorat en anhörig. De ger ett psykologiskt perspektiv. Vilka säljer vapen till de här unga killarna? Vi som satt där var alla mammor. Alla var ledsna och hade en känsla av hjälplöshet. En av mammorna fram till mig och frågade varför våra pojkar blir skjutna. “Hur länge ska detta pågå? Varför gör…

För snart sex år sedan var jag första journalisten på plats när kravallerna startade i Husby – ordningsvakternas ingripande mot Anas Ali, Sakariye Matas, Yonis Muse och Muad Suleiman i Kista Galleria visar vad som har ändrats under tiden. 

Mitt 2018 hade kunnat sluta väldigt tråkigt. På vägen till nyårsfirandet glömde jag min väska på tunnelbanan och blev av med både hemnycklar, plånbok och en väsentlig del av maten vi skulle äta till middag. All feststämning och energi rann av mig när jag insåg vad som hade hänt och jag kände mest för att lägga mig ner på perrongen och gråta. Men mobilen fanns kvar och det dröjde bara en liten stund innan den ringde. Det var en tjej som jobbade i spärren i Kista som hade fått in väskan av någon som hittat den på tåget. Inte nog med att hon hade letat upp mitt telefonnummer, hon erbjöd sig dessutom att åka och lämna väskan i Rinkeby efter jobbet så att jag skulle kunna hämta den där på vägen hem. Tack R, av hela mitt hjärta, du vet vem du är! Klockan var inte ens tolv när vi åkte hem efter ett alldeles lagom och perfekt firande. Tvååringen som för första gången förstått tjusningen med nyår sov i vagnen, vi skulle hinna hem innan värsta smällarkaoset på torget och min väska väntade på stationen. I Rinkeby var det kö för att köpa biljett. Flera ordningsvakter bevakade spärrlinjen och…

Jag började skriva poesi på grund av Ortens bästa poet då jag blev väldigt inspirerad.  Eventet Orten bästa poet skapades av den ideella föreningen Förenade Förorter och har pågått nu i fyra år. Jag skriver poesi för att sprida mina tankar och idéer samt göra min röst hörd. Poesi betyder mycket för mig för att jag älskar att skriva dikter och uttrycka mina känslor fritt. Innan jag hade varit på Ortens bästa poet tänkte jag inte mycket på poesi och utan den upplevelsen skulle jag nog aldrig ha börjat med det. Det var även Förenade Förorter som hjälpte mig med att lära mig skriva poesi.  I år gick jag på en poesiworkshop, en kurs skapad av Förenade Förorter under höstlovet. Där lärde jag mig mycket om skrivandet av poesi såsom Haiku, olika metaforer, stavelser och rim. Förenade Förorter lärde mig skriva poesi, lärde mig uppskatta poesi och lärde mig älska poesi. Nu skriver jag poesi nästan dagligen, det är så jag får ut mina känslor. Ortens bästa poet betyder mycket för mig. Min dröm var att någon gång tävla i eventet och få stå på samma scen där flera andra fantastiska poeter har uppträtt. Alla poeter som deltar är tunga…

Doften av nylagad risgrynsgröt med kanel. Hjärtformade pepparkakor som krossas till bitar i munnen. Familjen som sitter samlad runt vardagsrummet för att kolla på Kalle Anka, så har jag spenderat julafton under hela min uppväxt. För mig som troende muslim firar jag traditionellt inte julen som en högtid, men det är svårt att missa om att vad som sker runt omkring mig. Ljusslingor hänger överallt, pyntade julgranar, julbord i skolan eller på jobbet. Julklappserbjudanden i varje fysisk- och nätbutik. Men framför allt, snö och julmusik. Julen är en tid för ledighet och mycket kärlek.  Så vitt jag vet har jag under hela min uppväxt alltid sett fram emot julen. Det är en tid utan skola och ansvar. Aktiviteterna för dagen bestod av extremt mycket pulkaåkande, varm choklad med grädde och det avslutades med SVT:s julkalender. Om jag hade tur så var både mamma och pappa lediga från sina jobb så vi hade möjlighet att resa utomlands. Så fort vi har passerat november månad och träder in i december förändras allt. Folk blir så mycket gladare, mörkret skingras av alla ljus och året börjar gå mot sitt slut.  Julen står i centrum. Vissa vet inte om de kommer att ha råd…

Ortens bästa poet har vuxit från en lokal poesitävling i Poetry Slam-SM till en institution som lockar tusentals besökare till sina finaler. Det är ett arrangemang där ungdomar får en plattform att komma med sina egna texter och poesi runt om i  Sveriges förorter. Man kan jämföra med Def Comedy Jam som under 1990-talet tog USA med storm, många känner igen flera komiker och skådespelare därifrån. Men just där och då var det många som tyckte att de var för grova eller inte seriösa, men med tiden kan man se att de faktiskt pratade om sin verklighet på ett komiskt sätt. Och utan tvekan så kan vi vara säkra på att ungdomarna som uppträder på Ortens bästa poet är framtidens låtskrivare, poeter eller författare. Ortens bästa poet genomförs i flera städer, först som deltävlingar och sedan kommer tusentals ungdomar från hela Sverige till Rinkeby för finalen. Är man inte där i rätt tid är det omöjligt att hitta plats. Tävlingen har fått ett genomslag som är enormt och man kan fråga sig hur det har gått till trots den inte har blivit erkänd av kultureliten i Sverige. Vart du än vänder dig så ser du taggade ungdomar som är ivriga…

Nu är vi där igen. Ännu en fungerande verksamhet ska läggas ner, eller i alla fall flyttas till sämre lokaler, och huset ska rivas. Beslutet genomförs med samma långsökta motiveringar; fastigheten är fallfärdig och det går inte göra något åt det. Den oåterkalleliga domen är meddelad och bevisen ser alltid likadana ut. En teknisk utredning har konstaterat att byggnaden har så allvarliga tekniska brister att det är svårt att bedriva verksamheten i lokalerna. Jag har läst sådana förklaringar alldeles för ofta om fastigheter i Järva. Stockholms kommunala förvaltningar har genomgått en “Trumpifiering” Fakta har många gånger blivit alternativa fakta, Stockholms kommunala förvaltningar har genomgått en “Trumpifiering”. Det har länge varit så här, många gånger har det handlat om skolfastigheter i Järva och nu gäller det ungdomsgården Reactor i Husby. Lokalerna måste utrymmas på grund av dålig inomhusmiljö, ventilationen fungerar inte och en renovering är inte ekonomiskt försvarbar. Det skulle kosta lika mycket att bygga nya lokaler. Det är bara i undantagsfall som det finns andra objektiva bevekelsegrunder för nedläggning eller rivning av befintliga lokaler i Järva. De objektiva skälen är oftast något annat, som sjunkande elevantal eller mer politiskt motiverade beslut, vilket verkar vara fallet med Reactor i Husby. Visst,…

Pensionärsmaffian. Så beskrevs vi igår av Petra, biträdande rektor på Fryshuset i Husby, som besökte VIS-gruppen. Gruppen består alltså av pensionärer som träffas varje måndag morgon i Folkets Husby på Husby Torg. Vi kallar oss VIS, vilket betyder ”Vi i samhället”. Ända sen 1975 har ortens invånare försökt forma samhället efter sina behov och sin kunskap. Det yttre bygget fanns redan på plats enligt samhällets dåtida ambitioner för vård, barntillsyn och kultur. Invånarnas byggnadsmaterial var det gemensamma språket – svenskan – och de goda erfarenheterna av föreningsliv. Vi flyttade hit, till ett nybyggt mönstersamhälle, från alla hörn av Sverige och Finland. Det gav gemenskap mellan oss invånare och en stark känsla för området. Denna gemenskap har jag som äldre saknat i många år. Många som var med då – den första tiden – lever inte längre. Andra har flyttat härifrån – så som familjer alltid gjort när man ville ”vidare” eller barnen blivit vuxna. Det är inget konstigt med det. Någon sa också en gång till mig att en ort brukar förändras på 15 år. I så fall har vi som är kvar upplevt nästan tre sådana perioder. Det enda vi äldre, som ”vet” hur allt borde vara, kan bidra…