Han var heltidsanställd ordförande i Spånga-Tensta stadsdelsnämnd och satt för Miljöpartiet i Stockholms stadshus. Men efter ett långvarigt mediadrev, orkestrerat delvis av hans egna partikamrater, tvingades han avgå.
Awad Hersi föll, men han reste sig igen.
Han förlorade sitt arbete, sin inkomst, sitt inflytande i politiken och sin position i samhället. Jag undrar hur han klarade det.
– Jag såg en liten stund på teve från dopet av prinsessans Madeleines dotter Adrienne, svarar han. Bland publiken i kyrkan satt två personer jag kände igen. De hade sina kontor bredvid mitt.
Awad Hersi ler lite snett.
– Jo, nog var det ett rejält fall. Det var det.
Nu, drygt ett och ett halvt år efteråt, träffas vi när sommaren är som vackrast. Vi resonerar om de senaste dreven i media, om Benny Fredriksson, den kritiserade chefen för Stadsteatern, som tog sitt liv. Efter hans död har många velat nyansera bilden av teaterchefen. Några dagar tidigare hade ett teveprogram uppmärksammat #metoo och behandlingen av Aftonbladets journalist Fredrik Virtanen. Han fick försvara sig för första gången.
– Ja, de har människor som vill ge dem upprättelse, men det har inte jag haft. Vi som inte tillhör majoritetssamhället lämnas i sticket.
Vad hade han gjort?
Första gången jag såg Awad Hersi var vid ett möte i stadsdelsnämnden i Tensta. Jag hade precis börjat arbeta som lokalreporter och tyckte att det var intressant att så många människor var engagerade i den lokala politiken. Det visade sig att de var där för att visa sitt stöd till ”sin ordförande”. De ville veta vad det var Awad Hersi anklagades för. Vad hade han gjort? I tidningarna anklagades han för att inte kunna sköta sitt uppdrag, att han lade sig i tjänstemännens arbete och dessutom försökt påverka ett vittne i en rättsprocess.
Men när E&Y, en av Sveriges största revisionsbyråer, utredde vad Awad Hersi hade gjort, konstaterades att han inte gjort något olagligt alls. Men det blev en notis i DN. Inga förstasidor eller stora artiklar på nyhetsplats, som när anklagelserna mot honom haglade tätt.
– Kan man verkligen fabricera vad som helst för att bli av med en politisk motståndare, frågar han. Det verkar faktiskt så.
Du hade även ditt eget parti mot dig.
– Ja, moraliskt har de fallerat. Rent teoretiskt går man med i ett parti på grund av ideologisk övertygelse. Men i mitt fall har de politiska idéerna ingen betydelse alls. Utan det var en ohelig allians, en politisk klan, som hade bestämt sig för att jag skulle bort till varje pris. Och de tog hjälp av okritiska journalister.
Samma kväll som Awad Hersi aviserat sin avgång blev han brutalt misshandlad. Okända män slog sönder flera tänder och han fick ett brott på käken.
– När jag hade misshandlats utredde polisen ingenting, de säkrade inga bevis, hörde inte en enda människa. Men när det gällde anklagelserna mot mig i min yrkesutövning, då gjorde de en utredning. Jag tycker det är allvarligt.
Efter misshandeln säger han att han hamnade i en personlig kris.
– Jag behövde ta hand om mig en tid. Det tog nästan ett år att bli återställd.
Han har förlorat ekonomiskt på det som hänt, men det är inte det värsta. Värre är att det blivit svårare att få nytt arbete.
– Jag kommer till anställningsintervju, har de formella kraven, men sedan tar det stopp. En del är öppna med att det beror på de negativa skriverierna. Det har försvårat för mig på arbetsmarknaden, helt klart.
Awad Hersi är utbildad elkraftingenjör, men vill inte gå tillbaka till det yrket. De senaste åren har han arbetat i offentlig tjänst, och inte som ingenjör. Så han började studera juridik igen och i slutet av året tar han en fil kand i offentlig rätt.
– Om jag ska jobba på en myndighet eller i en internationell organisation i framtiden, så räcker det inte med att jag har jobbat många år med liknande uppgifter. Jag måste ha det på papper.
Politiken, då?
Politiken, då? Han gjorde ett kort besök hos Feministiskt Initiativ. Han ville kandidera, men föreslogs inte på valbar plats och då valde han att stiga åt sidan. Dessutom har han grundat en ny organisation, Kommittén för svensk transatlantisk slavhandel. ”Slaveriet är intressant ur ett svenskt perspektiv. Förstår vi inte det kan vi inte förstå världen idag.”
Kommer du tillbaka till partipolitiken igen, tror du?
– Inte just nu, men jag är i grunden en politisk människa. Jag kanske kan engagera mig på annat sätt.
Från sin omgivning har han hela den här tiden upplevt ett enormt stöd.
– Jag har en fantastisk familj som har ställt upp för mig, utan dem hade jag inte klarat mig. Och jag har aldrig fått så många brev, så många spontana besök och frågor om jag ska kandidera i valet. Jag har även fått förslag att starta ett nytt parti.
Ett nytt parti är inte aktuellt idag, men tanken på ett parti för orten tar han på allvar. Han anser att en demokrati som inte tar hänsyn till minoriteterna är en demokrati som inte fungerar.
– I det samhällsklimat vi har idag tävlar partierna om vilket parti som är mest repressivt mot muslimer. Man pratar ju om att lagstifta mot så kallade moralpoliser. Hur ska det gå till? Ingen ställer kritiska frågor.
Demokratin kräver att man lämnar ifrån sig makt
– Vi har ett samhällskontrakt, samhället ska fungera för alla. När det inte gör det, då måste man förnya demokratin. De sociala rörelserna som finns i orten är inte representerade någonstans och kan inte påverka makten.
Awad Hersi bor, och har bott länge, i Tensta. ”Jag är gammal nog att minnas när det fanns en bank i Tensta, försäkringskassan låg där, alla myndigheter. Det är inte de boende i Tensta som är skyldiga till att de har flyttat.” Och han följer debatten om så kallade utsatta områden.
– Benämningen ”utsatta områden” är inget neutralt begrepp, frågan är vem är förövaren? Staten har skyldigheter mot sina medborgare. Makten är inget nollsummespel, utan demokratin kräver att man lämnar ifrån sig makt. Men idag pratar ingen om makt, eftersom man vill osynliggöra det förhållandet.
Awad Hersi har genomlevt, och överlevt, både drev och misshandel. Han har kommit över att hans kolleger och de han betraktat som sina vänner, vände sig emot honom. Han har det bra idag, trots allt.
– Ja, jag lever bättre idag, säger han. Mår egentligen både fysiskt och psykiskt bättre. Och jag har mer tid att ägna mig åt min familj.
När vi skiljs åt har han bråttom iväg. Det är en vacker dag och han ska gå med yngsta dottern till Gröna Lund.
Kerstin Gustafsson Figueroa
