Lokalt är han kanske känd som före detta vaktmästare på Akallaskolan och för att ha gett ortens unga motiverande dramalektioner. För andra klingar hans efternamn mer bekant. Adel Ahmad spelar i dagarna i den samtidskommenterande pjäsen Olivhemmet.
Vinden blåser lätt över Akalla torg när vi möts vid bänkarna på torget utanför nya Coop X-tra. En kvinna stannar och tittar nyfiket på den affisch som Adel Ahmad håller upp när han poserar för kameran.
Just denna fredag verkar han vara på gott humör, han har nyss vunnit en biljardmatch ”för en gångs skull” och berättar att de två första föreställningarna av pjäsen varit fullsatta.
– Temat är ganska brett. Det handlar om en invandrare och en svensk som hamnar på samma ställe, säger han.
Gav dramalektioner till barn i Akalla
Adel Ahmad är i dag pensionär och har bott i Akalla sedan 1988. Han har sett sina tre barn, Evin, Aran och Vian, och många andra unga växa upp just här. Under sina 36 år i förorten har han haft en och samma tjänst, som vaktmästare på gamla Akallaskolan och den som sedan blev till Akalla grundskola. Samtidigt gav han dramalektioner till barn som behövde lite extra stöd.
– När jag gick i pension åkte jag tillbaka till Kurdistan och medverkade i en jättestor dramaserie på 30 avsnitt, Baran (2023).
Skådespeleriet fanns dock med på ett personligt plan långt tidigare. Han kom till Sverige 1982 från irakiska Kurdistan och bara ett år senare bildades Kurdiska Teatergruppen i Stockholm. De satte upp två pjäser så gott som årligen fram till 90-talet och därefter startades en dramagrupp som gjorde kortfilmer. Efter att grupperna upphörde har Adels resa fortsatt på egen hand, med roller i svenska serier – så som Kungamordet (2008) – men även teaterproduktioner och film. I december kommer hans senaste filminsats ha premiär på Folkets Husbys filmfestival.
Det andra stora temat är äldreboenden
För att återgå till ”Olivhemmet” och resan dit, till äldreboendet, så är berättelsen ganska mörk. Varje karaktär har sitt bagage; svensken med sin skilsmässa och sjukdom och invandraren som tidigare flykting. En del saker har hänt på riktigt.
Karaktärerna hamnar i konflikt och vill inte ha med varandra att göra.
– Jag skadar mig någon gång, svensken vill inte ha mig där, men med tiden blir vi vänner och har roligt tillsammans.
Sedan kommer Fatou, sköterskan som ska medla mellan dem, in i bilden. Till slut händer det oundvikliga, att någon av dem går bort och de känslor som detta medför.
Det andra stora temat är äldreboenden. Om den politiska verkligheten i dag, med nedskärningar, privatiseringar och personalens stress. Men ämnen som Nato, våldet i samhället och religion finns också närvarande.
Tanken att sätta upp en ny pjäs hade funnits länge. Jag vill visa att vi har kommit vilse
– Jag hade en vän i Kurdiska Teatergruppen som är äldre än jag, och någon gång slog tanken mig att vi skulle skriva något om att hamna på ålderdomshem. Vi kommer att hamna där om man inte dör hastigt, säger han.
Så Adel började skriva på ett manus där han återser den gamla vännen på ett ålderdomshem, av en slump. Mitt på Midsommarafton och små grodorna-sång ber personalen honom att sjunga något från ”en annan kultur”. Då kommer vännen fram och säger ”Adel, är du här också?”.
– Jag vill visa att vi har kommit vilse, bort ifrån varandra.
Men vännen nappade inte på hans idé, så han tog den vidare. Till en annan bekant, regissören Zahir Aba Rash och Lars Franzén.
– Jag bjöd dem på stadsteatern på en pjäs, och i foajén så frågade jag ”men varför kan vi inte göra det här på ett annat sätt”?
Och så blev det.
Adel skulle spela invandraren, Lars svensken och så bjöd de in en kvinna att spela sköterskan Fatou, nämligen Lotta Nöjd.
Tillsammans med Lars Franzén och Zahir Aba Rash skrev Adel så manuset till vad som skulle bli ”Olivhemmet”.
– Vi började i september 2023 och blev klara i februari 2024, säger Adel.
Han beskriver hur det tidigare fanns många fler stöd att söka, från studieförbund och olika kulturaktörer, för att sätta upp teaterpjäser. Att den nya sätts upp nu är en möjlighet de fått genom medlemskap i Teaterverket.
– Var och en av oss har betalat 1000 kronor för att kunna vara med, men däremot får vi som medlemmar se andra föreställningar gratis. Vi får en lokal att öva i och kan sätta upp vår pjäs i Teaterverket Svea.
Om Teaterverket anser att det har gått bra är det möjligt att pjäsen sätts upp igen. Ett sätt att hålla kulturen levande.
– Jag tycker att det är häftigt, säger Adel Ahmad.
Olivhemmet spelas på Teaterverket Svea den 5-8 juni .
David Johansson
